Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104-
bevis för vår mening, att då namnteckningens äkthet står fast,
bevisskyldigheten derom, att den öfver densamma stående, icke
ändrade skriften likväl är falsk, åligger undertecknaren, torde
svårligen låta tänka sig 1).
Huru frågan om handlingens äkthet deremot skall bedömas, då
en person, som ej kan skrifva, derunder satt sitt bomärke eller ett
tecken, tilltro vi oss ej att kunna afgöra. Det synes oss
emellertid, som om bestämmelsen i 15 kap. 4 § Rättegångsbalken bör
föranleda dertill, att såvida genom tvenne »trovärdiga» vittnens eller
offentlig myndighets underskrift är styrkt, att utfärdaren satt sitt
’) Häremot skalle mail kanna göra gällande, att enligt rår tolkning af
uttrycket »hand och förskrifning» öfverexekutor komme att fortsätta med målet,
äfven om handlingen synbarligen vore ändrad, i hvilket fall likväl enligt vår i
det föregående framstälda åsigt, beviaskyldigheten icke träffade undertecknaren
af handlingen. Denna invändning förlorar dock sin betydelse, då man betänker,
att handlingen sjelf bevisar ändringen, hvadan målet på grund af § 27 måste
förklaras tvistigt. Hvarje behof af att af denna anledning göra en förändring af
bestämmelsen i § 24 saknades således.
Vi kunna för öfrigt nämna, att H. D. tyckes anse handlingens utfärdare vara
bevisskyldig för förfalskningen af densamma, äfven om den är ändrad.
Annorlunda kunna vi ej förstå den ändring, H. D. i ett rättsfall (N. J. A. VI s. 420)
gjorde i Hofrätten» motivering. H. D. yttrade: »Med afseende å hvad i taken
förekommit till ttöd derför, att det af B. d. 21 Nov. 1874 utgifna
skulde-bref blifvit, på tätt han påstått, förfalskadt». Hofrätten: »Då emot B:s
bestridande icke blifvit ityrkt att etc.» Se ock rättsfall b. 13.
De i N. J. A. IV s. 187 och VI s. 29 och 420 (med afseende på
borgensförbindelsen) förekommande rättsfall afgöra deremot icke frågan om
bevisskyldigheten för förfalskningen, utan denna betraktas der som irrelevant.
Att rättssäkerheten tillgodoses genom den af H. D. i dessa fall antagna
mening, hålla vi för lika osannolikt, som att den befordras af dess fördelning af
bevisskyldigheten i fråga om förfalskningen. Förskrifningen skall visserligen
vara ett skydd för borgenären, då han skall fullgöra den honom åliggande be
vin-Bkyldighet i fråga om grunden för fordringsrätten, men man skjuter tydligen öfver
målet, om man gör den till ett ständigt hot för gäldenärens ekonomiska ställnings
Det är icke allt för Bvårt för borgenären att vägra emottaga en skriftlig
handling, som är ändrad; det är deremot ytterligt svårt för gäldenären att visa, att
ändringen skett efter utgifvandet. Ålägger man honom bevisskyldighet .derför,
så blir han tvungen att, såsom Naumann (N. T. XVII b. 473) verkligen råder
honom till, »tillkalla kända, ojäfviga vittnen vid förbindelsers utfärdande».
Alltså, då en gäldenär ger Bin borgenär ett skriftligt bevismedel, måste han, för att
rädda sig från ruin, tillkalla vittnen. Och han är ändå icke hjelpt, ty vittnen
kunna dö etc. Han måste således höra dem för dödsfalls skull för att vara
skyddad mot den af honom utgifna handlingens förfalskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
