- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
106

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106-

mänhet ett inför domstol afgifvet erkännande af saken borde af
domaren tagas för godt. Men äfven om denna tolkning, som man
i allmänhet gifvit åt 36 §, är riktig, så följer deraf likväl icke, att
ett dylikt erkännande af en skriftlig handlings äkthet binder
domaren, ty denne eger ju på grund af § 1 i 17 kap. fri
prövningsrätt äfven i fråga om den skriftliga handlingens riktighet.
Och der dylik pröfningsrätt gäller, kan ett inför rätten afgifvet
erkännande, betraktadt såsom bevismedel, ingalunda alltid vara
tillräckligt för att konstatera handlingens äkthet. Endast då
erkännandet afgifvits i den i hvarje fall förevarande rättegången eller
ock skett inför domstol i afsigt att slå fast äktheten, kan domaren
blifva deraf bunden; detta dock icke derföre att ett fullt bevis om
äktheten derigenom åstadkommits, utan derför att parten på grund
af sin fria dispositionsrätt förklarat sig vilja låta handlingen mot
honom gälla- såsom äkta. Hvad som nu sagts om ett inför
domstol afgifvet erkännande af handlingens äkthet, har sin fulla
till-lämpning med afseende på ett inför öfverexekutor skedt
erkännande. Enda skilnaden är den, att saken här, på grund af att
§ 36 i 17 kap. Rättegångsbalken icke är tillämplig på ett dylikt
erkännande, är så mycket påtagligare.

Hvad derefter angår det fall, då äktheten erkänts inför
kronofogde, länsman etc., på sätt § 24 Utsökningslagen föreskrifver, så
är det uppenbart, att erkännandets dispositiva och icke dess
bevisande kraft är bestämmande för domarens bundenhet af
detsamma ’).

Ser man nu bort från de fall, då erkännande af handlingens
äkthet i afsigt att fastställa denna skett inför någon myndighet
eller person, som har till uppgift att genom sitt protokoll fastsM
hvad inför densamma tilldragit sig, och tänker sig ett dylikt
erkännande annorstädes, utom rättegång, afgifvet, så följer af hvad vi
förut så ofta påpekat, att domaren med afseende på ett dylikt
erkännandes bevisande förmåga har rätt till fri bevispröfning. Ett

’) Likstäldt med- att handlingen inför nämnda personer erkänts är
tydligen det förhållande, att densamma Inför dem nnderskrifrits.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free