- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
107

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107-

sådant erkännande kan emellertid, äfven det, vara af dispositiv
natur. För såvidt detta är fallet, måste domaren tydligen
betrakta äktheten såsom faststående, så snart ban blifvit
öfvertygad om, att erkännandet verkligen af handlingens utfärdare till
motparten afgifvits. Icke heller detta är, såsom lätt inses, någon
inskränkning i domarens fria pröfningsrätt. En verklig
inskränkning i denna torde det emellertid hafva varit den svenske
lagstiftarens mening att göra. Denna består icke deri, att gamla
handlingar i fråga om äkthets be viset skulle hafva något företräde1),
som icke berodde derpå, att domarens öfvertygelse om deras
äkthet rent faktiskt bör vara lättare att skapa. Deremot synes
en med utfärdarens sigill försedd handling icke utan vidare kunna,
på grund af ett blott bestridande, förkastas 2). Detta gäller dock
hufvudsakligen äldre dokument. I våra dagar torde sigillets
betydelse för äkthetsfrågan vara på god väg att helt och hållet
upphöra. Hvad sigillet icke förmår, är deremot tvenne
vittnens å handlingen befintliga intyg om handlingens eller
underskriftens äkthet i stånd att åvägabringa. I allmänhet eger, såsom
vi förut nämnt, ett skriftligt vittnesintyg, som icke beedigas
èller dessförutan af parterna godkännes, icke någon synnerligen
st;or förmåga att bevisa, öfvertyga. Då emellertid tvenne vid
tillfället ojäfviga personer bestyrkt en handlings äkthet, fordrar
rättssäkerheten, att dess äkthet icke. genom ett blott bestridande kan
ifrågasättas. I ett land som vårt, hvarest en ordnad
notariats-institution icke finnes, och der lagen äfven för de vigtigaste
rätte-handlingar såsom form föreskrifver blott vittnen och skrift, måste
det anses hafva varit lagstiftarens mening, att en skriftlig
handling, försedd med vittnesintyg om underskriftens, äkthet, icke

’) Den, som intresserar sig för de regler, man velat uppställa med
afseende på gamla handlingar, kunna vi hänvisa till Spangenbeeg, »Die Lehre von
dem Urkundenbeweise in Bezug auf »lte Urkunden», Heidelberg 182T, II s. 3.f.

2) Detta torde vara grunden till bestämmelsen i 16 kap. 1 §
Rättegångsbalken: »eller viser hans öppna bref derom med integel». Med afseende på
den stora betydelse sigillet i äldre tider hade, se Strippelmann, »Der BeweU
dtirch Schrift-Urk,unden», Cassel 1860, I s. 57 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free