- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
110

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110-

att höra dessa sakkunnige. Vill han höra dem, står det hcjnom
fritt, men han är dock sjelf den, som i första hand skall jemföra
handstilen i de särskilda handlingarne. Dessa bestämmelser
motiverades af Bellot på ett sätt, som visar, att de_i Frankrike
förekommande experterna för jemförande af handstilar, dessa
maitres d’écriture, som Bellot kallar dem, icke just hade
skördat lagrar vid utöfvandet af sitt yrke eller genom sin konst varit
samhället till någon synnerlig nytta l). Den nyare tyska
processlagstiftningen har icke heller adopterat den franska rättens
stadganden i frågan, utan deremot stält i domarens fria skön att
höra sakkunnige 2). För att något missförstånd icke skall kunna
uppstå derom, att domaren kan anse handlingens äkthet eller
ickeäkthet fullt bevisad genom skriftjemförelsen, har man med
afseende på resultatet af densamma uttryckligen uttalat, att domaren
eger att efter fri öfvertygelse bedöma detsamma. Icke heller den
franska rättens begränsning i fråga om de skrifter, som få användas
vid jemförelsen af handstilen 3), har C. P. O. antagit, utan domaren
har att afgöra, när en handling lämpar sig för ändamålet4). I den
händelse att för jemförelsen lämpade skrifter befinna sig hos
motparten eller tredje man, gälla om deras skyldighet att förete dem
samma regler, som äro gifna för det fall, att den hos nämnda
personer befintliga handlingen, betraktad såsom skriftligt bevis,
är af betydelse för rättegången. Brister motparten i fullgörandet
af den honom ålagda skyldighet att förete den begärda skriften,
eller aflägger han icke den s. k. editionseden, anses den
bevisskyldige ha lyckats i sitt bevis, d. v. s. den handling, hvars äkthet

’) Bellot, «Loi sur la procédure civile du canton de Genève», Genève
1877, s. 90.

2) Jfr C. P. O. §§ 406—407.

3) Code de procédure art. 200. ,

*) Planck hade redan i 9in granäkning af förslaget till en ny processlag
för Bayern i Kriti9che Vierteljahrsschrift IV s. 269 påpekat de praktiska
olägenheter, som’ kunde uppkomma genom begränsningen i den franska rätten.
Huru en begränsning i förevarande afseende uppkom i romerska rätten, se
Klüpfel, »Ueber die Vergleichung der Handschriften nach römischem Rechte»
i Archiv für die civilistische Praxis II s. 333 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free