- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
111

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

I

eller icke-äkthetl) genom skriftjemförelsen skulle ådagaläggas,
tages för sådan, som han påstått den vara.

Någon särskild bestämmelse beträffande föreliggande frågor
fins icke i den svenska rätten. Blott så mycket torde kunna
antagas för säkert, att sammty regler, som man anser sig böra erkänna
med afseende på editionen af skrift, då meningen är att använda,
den såsom skriftligt bevis, äfven böra gälla för den händelse, att
en skrifts framläggande af motpart eller tredje man äskas blott
för att genom jemförelse af handstilen styrka en annan handlings
äkthet. Någon anledning att göra skilnad mellan det fall, då
skriftens yttre utseende är relevant i den förevarande rättegången,
och det, då den i densamma innehållna förklaringen är hvad som
i målet eger betydelse, torde svårligen kunna anses vara tillstädes.

Hvad derefter angår det äfventyr, för hvilket motparten
utsätter sig genom att ej efterkomma en honom- åliggande
editionsskyldighet, då dess fullgörande för i fråga varande
ändamål äskas, torde man, då lagstiftaren icke stadgat någon viss
menlig påföljd för dylik underlåtenhet, icke kunna antaga
följden af densamma (frånsedt möjligt vite, hvartill handlingens
innehafvare kan fällas) vara någon annan, än att domaren häri kan
finna en omständighet, som talar för riktigheten af hvad génom
skriftjemförelsen skulle ådagaläggas. Huru »bindande» denna
omständighet bör anses vara, eger således domaren att fritt pröfva.
A andra sidan måste dock erkännas, att en bestämmelse om
påföljden af dylik underlåtenhet, liknande den i C. P. O.
förekommande, torde vara väl egnad att i vår rätt upptagas. Den,
som icke vill underkasta sig att gifva sin motpart tillfälle att
begagna sig af ett i regel så svagt medel för bevisande af äkt-

’) C. P. O. § 406 säger visserligen blott, att under nämnda förutsättningar
>der Echtheitsbcmeii gilt als geführt», men såsom Wilmowski-Lkvy a. a. I s.
566 anmärka, gäller denna regel äfven det fall, då bevisföringen går ut på att
ådagalägga handlingens falskhet.

Klart är, att om den, som stöder sig på handlingen, påstår, att densamma
eller underskriften är gjord af någon annan person än utställaren på dennes
begäran, så blir ett genom jemförande med utställarens handstil fördt bevis
fullkomligt irrelevant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free