- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
127

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127-

gens beviskraft emot tredje man fått sitt besvarande. Den i en
undertecknad urkund innehållna förklaringens afgifvande på
uppgifven tid och ort är bevisad äfven emot tredje man; i hvad mån
deremot tredje man är bunden af denna förklaring eller densamma
(ej den skriftliga handlingen) har beviskraft mot honom, beror
på förklaringens egen natur och grunden till det densamma
tillerkända bevisvärde.

Denna beviskraft, hvilken, såsom vi nu visat, tillkommer den
offentliga handlingen och den undertecknade privata urkunden, är
emellertid beroende icke blott deraf, att handlingen är äkta, utan
densamma har till nödvändig förutsättning, att handlingen är till sitt
yttre oskadd. Med afseende härpå stadgar C. P. O. § 384: »Inwiefern
Durohstreichungen, Radirungen, Einschaltungen oder sonstige
äus-8ere Mängel die Beweiskraft einer Urkunde ganz oder theilweise
aufheben oder mindern, entscheidet das Gericbt nach freier
Ueber-zeugung». Jemför man detta stadgande med bestämmelsen i §
405, ser det tit, som om den tyske lagstiftarens mening vore, att
§ 384 skulle innehålla föreskrift äfven för det fall, att den privata
handlingen visserligen varit äkta, men sedermera förfalskats.1)
Då vi emellertid behandlat frågan om handlingens förfalskning
såsom ett moment af äkthetsfrågan, utgå vi nu derifrån, att
handlingen, oaktadt de öfverstrykningar, raderingar och inskjutningar,
som å densamma förefinnas, dock är äkta, d. v. s. att det icke
är mellan parterna stridigt, att dessa gjorts af den dertill
berättigade. Icke desto mindre måste vi anse, att så snart dylika
förändringar å handlingen förekomma, liksom då densamma är
sönderrifven, öfverkorsad eller på annat dylikt sätt bristfällig, domaren
icke är bunden af den förut uppstälda bevisregeln utan har fri
pröfhingsrätt att afgöra, i hvad mån handlingens beviskraft deraf
påverkats.

Hvad nu angår enstaka öfverstrykningar, raderingar etc.,
som ostridigt gjorts af den dertill berättigade, så kunde det synas,

’) Jfr Procesglagen för Hannover af den 8 November 1850 § 329, utgifven
af Leonhardt, Hannover 1867, b. 233.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free