- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
128

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128-

som om beviskraften deraf ej borde röna något inflytande; men
erinrar man sig, att här är fråga om en beviskraft icke blott
emot utställaren och de af hans åtgöranden .bundne utan mot
hvarje tredje man, ter sig saken på ett annat sätt. Tiden och
orten för den gjorda förändringen kunna då tydligen icke
presu-meras vara riktigt angifna i handlingen; särskildt bevis måste
föras derom. Och handlingen åstadkommer således icke fullt
bevis, att den i densamma innehållna förklaringen afgifvits på
den tid och ort, som i densamma uppgifvas.

Beträffande derefter handlingens totala bristfällighet, såsom
att den är söndersliten, öfverkorsad etc., beror det tydligen
på hvem som försatt handlingen i detta tillstånd. Att detta skett
afsigtligt af den dertill berättigade är onekligen det, som ligger
närmast till hands, så mycket mer som detta är ett vanligt sätt att
förstöra en skriftlig handling, som fullgjort sin tjenst eller som
man vill göra overksam.2) Denna presumtion är det dens sak
att vederlägga, hvilken vill begagna handlingen ’till sin fördel.
Huru starkt bevis han bör föra, kan vara svårt att afgöra. Då
denna presumtion emellertid är synnerligen väl fotad, torde
handlingen först då blifva likstäld med en oskadd handling, när domaren
vunnit full juridisk visshet derom, att handlingens förstörande skett
af olyckshändelse eller genom en dertill oberättigad. Detta
bevis kan ofta handlingen sjelf lemna, då det af densamma
framgår, att den af ålder fallit sönder eller blifvit så bristfällig, att
den vid minsta oförsigtighet skulle gå i sär. Samtliga
omständigheter, som i saken förekomma, har domaren att fritt pröfva
samt afgöra, i hvad mån han genom dem blifvit öfvertygad.

Derest nu den bevisskyldige visserligen ej kan visa, att
handlingens skada är att tillskrifva en omständighet, som icke rubbar
dess beviskraft, men å andra sidan öfvertygat domaren derom,

’) Af det förut anförda är klart, att underskriftens öfverkorsande har samma
betydelse, som om hela handlingen tillintetgjorts.

2) Jfr Nobbldjg, »Förhandlingen om rätt», 3. 41. Se emellertid rättsfall i
N. T. IV s. 229.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free