- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
130

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130-

ådagalägga, att den i densamma innehållna förklaringen
afgifvits af utställaren på den tid och ort, som uppgifvas i
handlingen. Då vi nu skola redogöra för handlingens materiela
beviskraft, hafva vi tydligen att utgå ifrån den förklaring, hvars
afgifvande genom den skriftliga handlingen ådagalagts, samt
bestämma den rättsliga betydelsen af eller den bevisande kraften hos
denna förklaring. Klart är, att man härvid har att framställa
den i handlingen innehållna förklaringens betydelse i förhållande
till hvad som i hvarje särskildt fall är factum probandum. Ar
detta afgifvandet af den i handlingen innehållna förklaringen,
sammanfaller tydligen handlingens materiela beviskraft med den
formela, och processrättens uppgift är fullgjord dermed, att den
bestämmer, huruvida den skriftliga handlingen är det uteslutande
bevismedlet för nämnda faktum, eller i hvad mån något företräde
är förenadt med det skriftliga beviset angående detsamma. Den
materiela verkan åter af sjelfva factum probandum hör, strängt
taget, utom området för processrätten, ehuru det visserligen kan
vara lämpligt att derom yttra ett och annat. Är åter afgifvandet
af den i handlingen innehållna förklaringen icke factum
probandum, så är det beviskraften eller förmågan att göra bevis
öfverflödigt hos denna förklaring, som blir att pröfva. I senare
afseendet är det förklaringens egenskap af dispositivt erkännande,
som blir afgörande. I det förra deremot har man att göra skilnad
emellan det fall, då förklaringen är en utsaga af part och det,
då den afgifvits af tredje man. Utsagans betydelse ligger i dess
förmåga att bevisa riktigheten af sitt innehåll, hvilket kan vara
antingen factum probandum sjelf eller ett annat faktum, som är
ett bevisdatum för det förras konstaterande. Till sist bör
uppmärksamheten riktas derpå, att den omständigheten, att en person
afgifvit en förklaring, sådan som den i skriften innehållna, kan
vara ett indicium för, att ett annat faktum, hvartill hänsyn på
intet sätt tages i skriften, egt rum.

Hvad då först angår det fall, då handlingens formela och
materiela beviskraft sammanfalla, så är det tydligt, att den i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free