- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
136

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136-

skrift, när den stadgats som form; och då så är förhållandet, kan
tydligen lagstiftarens afsigt endast vinnas derigenom, att skriften
blir det enda medel, hvarigenom parten får bevisa den
ifrågavarande rättshandlingen. Endast derigenom, att andra bevismedel
uteslutas, vinner man den säkerhet för, att rättshandlingens innehåll
riktigt återgifves, som lagstiftaren med sin bestämmelse afsåg.
Ar emellertid icke en afskrift, hvars riktighet är oomtvistad,
tillfyllest? I densamma finnes allt det återgifvet, som originalet
skulle bevara åt framtiden. Onekligen; dess likställighet med
originalet förhindras dock af en annan omständighet, nemligen
den, att då skrift är form, måste skriftens tillintetgörande med
vederbörande parters samtycke anses vara ett giltigt sätt,
hvarigenom icke blott förbindelsens upphörande ur handlingen
konstateras utan ock sjelfva’den rättshandling, som skriftligen ingåtts *),
kan upphäfvas. Att handlingens förstörande skett i nu nämnda
afsigt, presumeras; påstår ena parten ett annat förhållande, är
han derför bevisskyldig2). Detta bevis kan tydligen lika litet
föras genom en afskrift som genom vittnen eller annan bevisning,
som blott ådagalägger, att en hufvudskrift af angifven beskaffenhet
funnits. Först sedan beviset om originalets förstörande eller
bort-kommande utan vederbörandes samtycke blifvit fördt, är afskriften,
liksom öfrig bevisning om den skriftliga afhandlingens innehåll,
i stånd att ersätta detsamma.

Ett liknande inflytande på sättet för bevisningen, som då
skrift är form, eger densamma, då den är bärare af en viss
rättighet, som har sitt stöd i den i densamma innehållna dispositionen.
Så är fallet med innehafvarepapper, orderpapper, rektapapper3).
Den i dessa skedda förskrifningen har gjort gäldenärens betal-

’) Jfr rättsfall hos Backman, »Juridisk handbok», Stockholm 1883, s. 194.

2) Jfr rättsfall i N. J. A. XII s. 449.

3) Man kunde tycka, att i dessa fall skrift i sjelfva verket vore form.
Aktgifver man emellertid derpå, att en utfästelse t. ex till innehafvaren kan
ske på det viset, att jag muntligen utfàster mig att till den, som innehar t. ex.
en’ viss af mig lemnad glaskula, märke etc., betala ett visst belopp, torde man
lätt inse, att vid förevarande förbindelser skrift icke är form.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free