Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137-
ningsskyldighet beroende deraf, att den i hvarje fall berättigade
företer och återställer den skriftliga handlingen. Kan han icke detta,
så eger han, strängt taget, icke någon rätt att fordra betalning.
Af billighetsskäl må man nu medgifva honom rätt att vara befriad
från skyldigheten att förete handlingen, så vida han kan bevisa, att
densamma utan hans eget eller någon annan dertill berättigads
vållande förstörts eller på annat sätt bragts ur vägen. Praxis
går emellertid i en annan riktning. Icke handlingens egenskap
af bärare af fordringsrätten utan endast dess karaktär af att vara
löpande tillskrifver man någon betydelse, och detta icke ens i
den utsträckning, sakens natur synes oss fordra’).
Innan vi lemna dessa handlingar, som äro bärare af
dispositioner, hafva vi att besvara tvenne frågor; den första gäller, hvem
bevisskyldigheten åligger för påståendet, att en handling af nu
angifna beskaffenhet utfärdats, den andra afser skilnaden mellan
dessa handlingar och skrifter, som upprättats och emellan parterna
vexlats blott för att tjena såsom bevis för de i dem innehållna
dispositioner.
Hvad den första frågan angår, anse vi, att då en person gör
mot en annan gällande t. ex. en fordringsrätt och denne andre
väl erkänner, att fordringsrätten uppkommit, men derjemte påstår,
att t. ex. en löpande skuldsedel lemnats vid samma tillfälle, är
detta ett förnekande af uppkomsten af en sådan fordringsrätt,
som motparten sagt sig ega, och denne måste således, derest han
ej vill taga svarandens uppgift för god, ådagalägga uppkomsten
af en fordringsrätt, der betalningsskyldigheten ej är beroende af
en skriftlig: handlings företeende. Gäldenären är således icke be-
O o
visskyldig för sitt påstående, att ett papper, som är bärare af
rättigheten, vid dennas stiftande gafs, utan motparten, som påstår
ett annat förhållande, är bevisskyldig derför.
Beträffande derefter den andra frågan, torde det riktiga
svaret på densamma vara det, att skilnaden i fråga om bevis-
’) Se rättsfall i N. T. II s. 623, V s. 678, VIII s. 254, i N. J. A. I s. 308,
VI s. 80. Jfr Nordlins, »Förhandlingen om rätt», s. 89 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
