- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
140

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140-

af gäldenärer^ erkännande -angående skuldens uppkomst. All fördel
af urkundens upprättande skulle således komma att ligga på
borgenärens sida, under det att han icke ens behöfde bevara den
skrift, han till sin säkerhet erhållit. Då vi ej kunna taga detta
resultat för godt, måste vi således förkasta åsigten om, att ett
.särskildt aftal om bevisskyldigheten ligger i öfverlemnandet af
en urkund, hvari den ifrågavarande utfästelsen göres. Yi
anse deremot, att då den ifrågavarande dispositionen göres
skriftligen i en för dess ådagaläggande i framtiden särskildt
upprättad urkund, den af gäldenären åtagna förbindelsen har det
innehåll, att han utfäster sig att erlägga det ifrågavarande
beloppet mot det, att urkunden för honom företes, för så vidt han
för fullgörande af den honom åliggande bevisskyldighet om
förbindelsens upphörande kan hafva något intresse i urkundens
företeende. Detta intresse förefins tydligen, då han påstår, att
urkunden på grund af förbindelsens upphörande förstörts och
derför icke kan företes. Vore nemligen motpartens rätt icke
be-rt>ende af det förenämnda vilkoret, hade gäldenären skyldighet
att bevisa upphörandet af den förpliktelse, han åtagit sig.

Derigenom att vi sålunda fått öfverenskommelsen i fråga om
bevisskyldigheten att utgöra ett moment af sjelfva utfästelsen,
ett vilkor, hvaraf skyldigheten att fullgöra den i densamma
ut-fästa prestationen under viss förutsättning är beroende, blir följden
den, att då gäldenären, när motparten gör gällande sitt anspråk
på prestationens fullgörande under påstående, att densamma icke
är på nu nämnda sätt vilkorlig, förklarar, att hans utfästelse af
prestationen var af ett dylikt vilkor beroende, är detta ett s. k.
nekande per positionem, som måste tagas för godt, ända till dess
motparten bevisar, att utfästelsen varit ovilkorlig.

Af den nu angifna grunden till detta resultat följer
emellertid å andra sidan, att såvida gäldenären påstår, att, sedan han
-väl gjort en ren utfästelse, parterna öfverenskommit om
upprättande af en urkund öfver den ifrågavarande dispositionen,
hvilken urkund sedermera af honom lemnats till motparten, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free