- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
159

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159-

Hållanden konstaterade. Nödiga garantier borde dock skaffas
för uppgifternas riktighet.

Hvad åter de offentliga handlingar angår, som grunda sig på
myndighetens egen iakttagelse etc., bör man göra en skilnad mellan
det fall, då handlingen uppgifver, att myndigheten sjelf handlat
på ett visst sätt, och det, då utsagan konstaterat något annat
förhållande. I förra fallet har man onekligen större garanti för
riktigheten af uppgiften än i det senare. Hvad man sjelf gör,
kan man icke gerna misstaga sig om. En iakttagelse, af hvad andra
göra eller af hvad i öfrigt tilldragit sig, kan deremot lätt blifva
behäftad med brister, som minska dess trovärdighet. Då en
embetsmän intygar, att han företagit en viss åtgärd, synes derför alltid
detta intyg böra tagas för godt, tills dess oriktighet till fullo
bevisas, och detta bevis bör vara af en relativt betydlig styrka ’).
1 det fall åter, att uppgiften i den offentliga handlingen har
afseende på något, som inför myndigheten tilldragit sig, utgör den
visserligen äfven fullt bevis om hvad sålunda intygats,, men lika
stora kraf kunna icke ställas på motsatsbeviset. Huru starkt
detta i hvarje fall bör vara för att öfvertyga domaren,
undandrager sig tydligen hvarje uppskattning på förhand. Endast så
mycket torde kunna sägas, att domaren har att vid denna frågas
afgörande taga i betraktande de garantier, den intygande
myndigheten lemnar, för att dess iakttagelser och uppgifter skola
blifva riktiga. Sålunda är det klart, att en kollegial myndighets
intyg i detta afseende har starkare vitsord än en enskild
embetsmäns, liksom ock att en högre myndighet eller embetsmän i regel
bör tillerkännas mera tilltro än en lägre. Åtskilliga andra
omständigheter kunna äfven förtjena afseende, och domarens rätt till
att fritt pröfva, när han anser sig öfvertygad om uppgifternas
oriktighet, blir således i dessa fall, liksom vid ett försök till
vederläggande af domstolsprotokolls riktighet, den enda utvägèn att
komma till ett tillfredsställande resultat2).

’) Denna tanke tro vi äfven hafva legat till grund för stadgandet i § 382
C. P. O., enligt hvilket lagrum motsatsbevis är uteslutet.

2) Jfr rättsfall i N. T. II s. 759, N. J. A. I s. 233, III s. 366, IV s. 215, VII s. 96.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free