Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164-
Med afseende på den skriftliga handlingens materiela
beviskraft återstår oss nu endast att till det ofvan anförda tillägga,
att afgifvandet af den i handlingen innehållna förklaringen, äfven
utan att vara factum probandum eller erkännande, utsaga om
detta eller om ett bevismedel, kan tjena som bevis i rättegången.
Detta är fallet, då man annars kan från afgifvandet af den i
dep skriftliga handlingen innehållna förklaringen med större eller
mindre bindande kraft sluta till facti probandi eller ett
bevismedels för detsamma existens; med andra ord, då afgifvandet af
den skriftliga förklaringen är ett indicium i den vanliga
meningen för, att factum probandum eller ett bevismedel för detsamma
existerat. Så är t. ex. fallet, då man från den omständigheten,
att en person i en skriftlig handling på en annan öfverlåtit
eganderätten till en viss sak, sluter sig till, att den förres vid
ett senare tillfälle gjorda försäljning af vissa saker, med afseende
på hvilka det är tvifvelaktigt, om de omfatta äfven den förut
föryttrade, icke enligt hans afsigt borde gälla denna sistnämnda
o. s. v.
Hvad till sist beträffar afskriftens förmåga att ersätta
originalet, då frågan gäller dettas materiela beviskraft, hafva vi redan
i det föregående fäst uppmärksamheten derpå, hurusom afskriften
under vissa förhållanden saknar en dylik förmåga. Till att
ytterligare gå in på detta spörsmål hafva vi så mycket mindre
anledning, som endast en pröfning af omständigheterna i hvarje fall
kan gifva till resultat ett riktigt svar. Lagstiftaren har ock sjelf
visat sig hylla denna uppfattning, då han i 14 kap. 4 §
Rättegångsbalken lemnat följande föreskrift: »Och böra ändå
hufvud-skrifterna visas upp, der rätten eller vederparten det äskar.»
Endast det hafva vi att tillägga, att afskriften, äfven under
förutsättning af dess likhet med originalet och af dettas äkthet,
dock aldrig bevisar mera, än att ett original med det angifna
innehållet fans vid det tillfälle, då afskriften togs.
Hvad som sagts om afskrifter har sin tillämpning på det
återgifvande af en skriftlig handlings innehåll, som sker genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
