- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
168

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168-

föreslagit, och äfven Nya Lagberedningen1) har i denna fråga i
det väsentligaste följt sina föregångare. Parts sanningsplikt och
tredje mans vittnesplikt har Beredningen ansett såsom tillräckliga
stöd för att ålägga såväl den förre som den senare
editione-plikt, »så snart erforderlig upplysning om handlingens innehåll
eller beskaffenhet i öfrigt antagligen ej kan på annat sätt
vinnas» 2).

Hvad nu den gällande rätten angår, hafva vi, som bekant,
icke några allmänna bestämmelser om editionsplikten. Man har
derför att ur lagens grund söka leda sig till, hvilken ställning
man i frågan bör intaga.

Såsom förutsättning för hvarje åläggande till part eller tredje
mån att i en rättegång framlägga en skriftlig handling, som den
editionsyrkande åberopar som bevis i samma rättegång, torde
böra fordras, att denne senare åstadkommit bevis derom, att
handlingen fins hos den, han uppger såsom dess innehafvare, samt
att han deijemte förebragt omständigheter, som göra det
antagligt, att den i fråga varande handlingen kan tjena som bevis i
målet. Detta bevis är hvad tredje3) man angår i det afseende
lättare att föra, som tredje man torde (innan editionsyrkandet
göres gällande) kunna höras som vittne i målet såväl angående
frågan, om han har handlingen, som beträffande hvad han kan
erinra sig om handlingens innehåll.

Sedan det nu på angifna sätt ådagalagts, att handlingen fins
hos en viss person samt att dess innehåll eger relevans i det
mål, som är före, kommer afgörandet att gälla editionsplikten.
Dervid har man först att göra skilnad mellan det fall, då den
bevisskyldige har någon som helst rätt att få begagna
handlingen, samt då så icke är förhållandet: I förra fallet är tydligen

’) »Betänkande», II s. 160—163, 311—313.

2) Se ock 17 kap. 5 § i förslaget.

a) Då förutsättningarne för värjemålsed i fråga om innehafvet af
handlingen äro tillstädes, torde motparten kunna åläggas dylik ed; tredje man
deremot endast i det fall, att editionsyrkandet såsom en civilrättslig förpliktelse
göres gällande i särskild rättegång. Se dock Naumann i N. T. XI s. 570.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free