Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radikalt och radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan moralisk lödighet och styrka att det blev en världssensation
– och mer än en sensation: en symbol.
Man kan visserligen tycka det är sorgligt att i Stais bok läsa
de fega och brottsliga dumheterna i stil med Hamsuns: ”Hvad
om Hr Ossietzky heller halp til litt positivt nu i denne sväre
Overgang da hele Verden flekker Tänder mot Myndigheterne i
det store Folk han tillhörer?” men det överväldigande intrycket
blir den styrka och det mod som då visades och som tolkades i
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings ord: ”Det (det norska
stortinget) har vågat en handling som innebär en moralisk dom
över en regim som i fredsarbete ser en förbrytelse. Det norska
Stortinget har vågat att göra sig till tolk för världens samvete.
Det har talat i mänsklighetens namn.”
Den gången nådde den norska trettiotalsradikalismen sin
största seger därför att den förmådde ställa problemen enkelt och
klart utan att låta sig förvillas, därför att den tog sikte på tidens
stora fråga och därför att den gjorde sin insats för en sak som
stod i samklang med strävandena hos det norska folket i gemen.
Några år senare när trettiotalet var slut och dess debatter hörde
historien till visade det sig också att det var denna inriktning
som kom att att bli den mest värdefulla. Den norska
frihetsrörelsen visade hur samverkan om de enkla och grundläggande
humanistiska idealen för framåt.
Stais bok utpekar den intellektuella radikalismens
grundläggande svaghet; oförmågan att skilja mellan stort och smått, viktigt
och oviktigt. Denna svaghet, som gör att de radikala intellektuella
i ett läge när hotet mot nationens självständighet är akut som
under trettiotalets sista år, lyckas gräva ner sig i en debatt om
psykoanalysen och dess olika riktningar. Genom att den pekar
på denna svårighet är den också av betydelse för de svenska
folkrörelserna.
Allt är inte guld som glimmar och allt är inte radikalt som
reaktionen angriper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
