- Project Runeberg -  Det nya Stor-Tyskland /
37

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varning dimma!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VARNING DIMMA!



Tidigt om morgonen syns varningsskylten: Varning dimma! Vi
kör in mot Lützen.

Vi kom från Leipzig där jag hade vandrat från bokhandel till
bokhandel och sedan stuvat klassiker i bagageutrymmet och vi
var på väg till Weimar. För första gången på ett par år hade vi
tagit oss ledigt för att göra en ren semesterresa med bil genom
TDR. Nu anlände vi alltså till Lützen i det tidiga morgondiset.

Och det var också det enda vi verkligen visste om Lützen,
nämligen att där härskar dimman. Denna slöja av dis hade följt
oss genom våra ungdomsår. Med regelbundna mellanrum
pluggade vi under skoltiden historien om Gustav II Adolf och slaget
vid Lützen. Varje höst därute i det fria fick vi stå under fanan
och sjunga. Att möta Lützen kunde alltså betyda något av ett
minne från skoltiden. Ett glatt och lyckligt ett, ett skolminne att
minnas med ett litet leende. Eller kanske inte?

Läraren den dagen var vikarie. Ung, med obestämt mjuka
drag. Jag misstänkte att han var nasse. Högerman var han i alla
fall; nationell, som det hette. Nu gällde det Lützen.

”Gustav Adolf var en högväxt och reslig man och blev med
tiden tämligen fet. Han hade ett nordiskt utseende: frisk, rödlätt
hy, klarblå ögon samt hår och skägg av ljusgul färg; han kallades
därför i Tyskland ’guldkonungen från Norden’.”

Min bänkkamrat Dag räckte upp handen och ville veta
huruvida fetma numera – det var år 1941 – var ett nordiskt
adelsmärke. Han fick anmärkning.

”På morgonen den 6 november 1632 låg en tät dimma utbredd
över slätten vid Lützen. Gustav Adolf måste därför uppskjuta
anfallet. Hären gjorde först bön. ... Svenskarna voro nu herrar
över slagfältet, som betäcktes av 12 000 döda och sårade. Bland
dessa påträffades hjältekonungens döda kropp, utplundrad och
vanställd av nio sår...”

Odhner-Westman låg uppslagen på bänkarna framför oss. Ett
grått höstregn slog mot fönstret och den lönnfete unge
extraläraren höll upp en bild av hjältekonungen som fallit vid Lützen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:27:30 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skrifts-17/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free