Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtidigt undersöka det sociala tillståndet i den miljö där den
utvecklades, ty denna konst står i harmoni med detta sociala tillstånd
och dess form är fullkomligt vacker; men eftersom vårt moderna
sociala tillstånd är annorlunda än grekernas, är det nyttigt att
veta hur konstnärer under andra epoker, under nya betingelser,
annorlunda än det grekiska samhällets, också har förmått att
utveckla en konst utan att imitera grekerna och genom att bevara
sin egen karaktär... Alla de grekiska statyerna blickar mot
sin samtid – och det är därför det är så löjligt att kopiera dem
idag, när detta förflutna är långt avlägset – medan medeltidens
statyer uttrycker en tanke som är hela mänsklighetens och tycks
vilja ana det okända. Det är detta som föranledde oss att nyss
säga, att många av dem uttrycker tvivlet, inte det melankoliska
och modlösa tvivlet utan det modiga, utforskande tvivlet; det
tvivel som har format en Bacon, en Galilei, en Pascal, Newton,
Descartes.”[1]
Den diskussion Viollet-le-Duc här tar upp är betydligt
fruktbarare – och om du så vill mer ”marxistisk” – än den Marx
efter Grund och Rumohr antyder i utkastet till sin inledning.
Det är ju inte märkvärdigt. Viollet-le-Duc (som för övrigt också
tog klar politisk ställning för demokratien så som man förstod
detta uttryck i mitten av adertonhundratalet) var ju verkligt
kunnig och hade praktisk erfarenhet av de gotiska skulpturerna.
Marxismen erkänner ju inte några uppenbarelser.
Alltså; att ta Marx på orden enbart utan vidare undersökning
blir att svika Marx. Men en sådan ideologisering av Marx är
också den historiskt bestämd. Den kan alltså undersökas.
Att Wittfogel år 1931 i Tyskland ideologiserade Marx och
skapade ett ”marxistiskt rasbegrepp” var inget teoretiskt misstag
av blott akademiskt intresse. Wittfogel ansågs vara en ledande
marxistisk teoretiker. Men han teoretiserade inte i ett socialt
vakuum. Det var världskris. Under denna kris utnyttjades rasdogmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
