Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och medvetna ställningstagandet mot varje form av rasism. På
tjugotalet skapades i Förenta Staterna ”John Reed-klubbar”. Där
samlades de författare som sedan skulle genomföra det stora
genombrottet i Förenta Staternas litteratur under slutet av
tjugotalet och början av trettiotalet. Det klara ställningstagandet mot
vit chauvinism och rasism var ett av de få oeftergivliga krav
som ställdes på medlemmarna.
Men i Tyskland – som tycktes ha ett av världens starkaste
kommunistiska partier utanför Sovjetunionen och där
socialdemokratin hade de djupaste rötterna – där präglade rasistiska
företällningar den andliga miljön långt utanför den öppna reaktionens
led och Carl von Ossietzky skrev med bitterhet i ”Die Weltbühne”
den 19 juli år 1932, ett halvår innan nazisterna tog över makten att:
”Till de saker som den republikanska vänstern knappast mer
tycks tala om hör också antisemitismen. /.../ Åter har det lyckats
kontrarevolutionen att tvinga fram ämnet; den har initiativet, och
genom att inte delta försöker demokratin ge intryck av att
diskussionen inte finns.”[1]
Att den officiella marxisten Wittfogel i denna situation i
Tyskland skapade ett "marxistiskt rasbegrepp” var inte bara ett
metodologiskt fel; det var ett uttryck för den ohyggliga tyska misären
och bidrog genom att intellektuellt avväpna arbetarklassen till
att fördjupa denna misär inför fascismens maktövertagande.
Det ”marxistiska rasbegrepp” Wittfogel konstruerat kunde inte
användas till någonting; det påpekade ju Wittfogel själv. Men
det hade formulerats med element tagna ur citat från Marx. Att
denna metod är oriktig och att hans resultat är politiskt farliga
hindrar inte att det är nödvändigt att ställa – och besvara – frågan
om det finns en verklig tvetydighet hos Marx. Döljs bakom orden
och handlingarna hos Marx något slags biologisk determinism?
Tankegångar som på ett eller annat sätt kan föra fram mot
rasimen?
Wittfogel har ett kärncitat – ett som han stolt menar aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
