Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och den liberala bourgeoisie som ännu år 1818 förmådde
erkänna varifrån den stammade (”dessa livegna”) talar nu ett
annat språk och beskriver sig som:
”Ättlingar till Brenns och Vercingetorix’ soldater, till borgare
i Camutum och Gerovia, till senatorer i Durocortorum och
Bibracte...”[1]
Wittfogel; denne officiellt kommunistiske och
Kominterntrogne ideolog står i Tyskland år 1931 som typisk representant
för dem som vrider marxismen till skolastik och ideologi och så
förvandlar ett arbetarklassens vapen till ett mäktigt vapen mot
arbetarklassen och demokratin.
Det finns ett icke-skolastiskt sätt att förhålla sig till Marx.
Se på Franz Mehring; Din kritik av Marx teorier ligger mycket
nära de lassalleanska föreställningar vilka Marx tog itu med i
”Kritik av Gotha-programmet”. Det är inte konstigt. De
föreställningar du uttrycker bärs ju av en mäktig tradition på gott och
ont. De verkar med stor styrka i Europa. De präglar ännu såväl
de intellektuella som befinner sig ”till vänster” som själva den
europeiska arbetarrörelsen.
Franz Mehring beskrev i ”Geschichte der deutschen
Sozialdemokratie” just denna situation – och han drog sig inte för att
påpeka att Marx tagit miste:
”Den (’Kritik av Gotha-programmet’ J. M.) är än idag högst
läsvärd på grund av sina principiella-positiva synpunkter; men
dess negativa uppfattning träffade kanske inte målet eftersom
den utgick från faktiskt oriktiga förutsättningar. Marx såg inte
att programutkastet troget återspeglade båda fraktionernas
teoretiska åskådningar; han trodde, att eisenacharna redan hade
uppfattat den vetenskapliga kommunismen i alla dess konsekvenser
medan lassalleanerna var en kvarblivande sekt som hade
strandsatts av den historiska utvecklingen och var tvungna att ge efter
för eisenacharna. Detta misstag förklarar helt den häftiga
vresighet som Marx skrev i.”[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
