Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sin biografi över Karl Marx från år 1918 skrev Mehring:
”... den vetenskapliga socialismen, sådan den grundats av Marx
och Engels, stod bägge sidorna ännu fjärran; om den historiska
materialismens tankesätt hade de knappast en aning, och även
det kapitalistiska produktionssättets hemlighet förblev dem ännu
sluten.”[1]
När det gällde Lassalles egen roll då gjorde Mehring vissa
felbedömningar. Det har kunnat beläggas med hela det material
rörande Lassalle och Bismarck som offentliggjordes först efter
Mehrings död. Men i sin beskrivning av Marx missuppfattning
av situationen inom den tyska arbetarrörelsen år 1875 har
Mehring såvitt jag förstår rätt. De skäl han redovisar för sin
uppfattning tycks mig hållbara. Lägg märke till att Mehring menar att
Marx kritik av programutkastet är helt riktig samtidigt som han
påpekar att Marx grovt överskattat skolningen och den teoretiska
nivån inom ”sin” del av den tyska arbetarrörelsen.
Marx hade alltså fel i sin bedömning av den tyska
arbetarrörelsens styrka; det är förklarligt. Han satt i London, långt
hemifrån. Mehring påpekade helt riktigt detta fel men drog en slutsats
som historien eftertryckligt har korrigerat:
”Hur rätt Marx än hade med sina positiva invändningar mot
Gotha-programmet så visade programbrevets öde klart att de
vägar, på vilka ett mäktigt och oövervinneligt arbetarparti kunde
utvecklas som bärare av den sociala revolutionen, hade uppfattats
riktigt av Lassalle.”[2]
Marx hade överskattat den tyska arbetarrörelsens styrka. Men
han hade en klarare blick för de faror som hotade:
”Bortsett härifrån är det min plikt att inte genom diplomatiskt
stillatigande godkänna ett program, som enligt min övertygelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
