Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små nationaliteternas intressen. Under revolutionsåren var också
denna uppfattning fullt berättigad; om tjeckerna, kroaterna och
andra sydslaviska folk lät sig missbrukas som redskap för den
habsburgska motrevolutionen, så fanns det ingen ursäkt för deras
förräderi mot revolutionen. Men ändå medförde denna subjektivt
berättigade lidelse en inskränkning av det objektivt riktiga i det
historiska omdömet; så summariskt som Neue Rheinische
Zeitung gjorde det bryter numera ingen staven över de sydslaviska
folkens framtid.”[1]
För ett kommande argument är det viktigt att du lägger märke
till att Mehring här skriver om en subjektiv känslostorm hos
Marx som visserligen är begriplig men som står i strid med de
objektiva förållandena; han säger inte att Marx subjektivt sett
hade rätt men objektivt sett hade fel.
I förordet till ”Materialism och Empiriokriticism” hänvisade
Lenin till denna diskussion:
”Då de ortodoxa sett sig nödsakade att uppträda mot
föråldrade åsikter hos hos Marx (som exempelvis Mehring mot några
historiska teser), har detta alltid skett så bestämt och så utförligt,
att ingen kunnat finna något tvetydigt i sådana litterära
uttalanden.”[2]
Och längre fram i boken skriver Lenin med beundran:
”Jämför så till slut Franz Mehrings uttalande om Häckel,
uttalandet av en man, som inte endast vill, utan också förstår att
vara marxist.”[3]
Under fyrtio år var Franz Mehring en av den revolutionära
marxismens stora teoretiker, en förhandsfigur i den marxistiska
litteraturvetenskapen; en förebild och ett föredöme. Sedan
likviderades han. Det var när han legat död i tio år.
År 1928 skulle ingen som intresserade sig för Marx och
marxistisk teori och frågor rörande marxismen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
