Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som Bucharin, Brandler och Thalheimer kommit att representera
gjorde den en allmän analys som kom att visa sig riktig året
därefter då den stora världskrisen bröt ut. Men det var också en
kongress som gjorde en helt felaktig analys av
styrkeförhållandena i Europa och som riktade ett hårt slag just mot vänstern
inom socialdemokratin; den underskattade fascismens verkliga
fara och ställde orealistiska paroller.
Året därefter skrev den uteslutne Thalheimer förord till en
tvåbandsupplaga av Franz Mehrings litteraturhistoriska arbeten.
Karl August Wittfogel höll vid denna tid på att göra karriär i
partitrogen marxistisk ideologi. I tidskriften ”Linkskurve” gjorde
han nu upp med partifienden Thalheimer på det teoretiska planet.
Det skedde i en lång artikelserie som inleddes i maj månad år
1930. Titeln på serien växte med artiklarnas mångfald och i
november samma år hade den nått den imponerande längden:
”Noch einmal zur Frage einer Marxistischen Aesthetik” (Än
en gång till frågan om en marxistisk estetik.)
Den är skriven på ett skolastiskt och dogmatiskt språk. Det
knirrar och knastrar i teser och antiteser där Wittfogels argument
drar fram till dess han kan nå sina slutsatser:
”3. Några slutsatser.
I. Insikten att stoffet är det centrala mellanledet mellan ’Liv’
och Form, betyder ett mäktigt vapen för vår kritik av konstnärliga
skapelser. Homeros’ Thersites kunde icke utöva någon
konstverkan på de grekiska bönderna eftersom denna gestalt var en lögn,
ett förtal av den epokens bönder. /.../ Medveten förfalskning är
Arnold Zweigs skildring av de ädla tyska soldaterna och
officerarna.
Medveten förfalskning förstör fullständigt det konstnärliga
värdet.”[1]
Som resultat av en estetisk analys är denna
kompendiesanning om Tersites inte mycket att hurra för. Som marxistisk analys
är den omöjlig. Vad de grekiska bönderna beträffar har Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
