Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trots alla förbehåll – av den Kant-Schillerska konstformeln.”[1]
En nutida tysk marxistisk litteraturvetenskapare, Helga Gallas
menade 1969 att:
”I själva verket är denna artikelserie inte bara det första
försöket i Linkskurve, utan det första försöket i Tyskland över
huvud taget att lägga fram ansatserna och principerna för en
marxistisk estetik,”
Men hon tilläde omedelbart:
”mer exakt: den riktning inom den marxistiska estetiken vars
talesman – i enskildheter stödd på Wittfogel – Lukács kort
därefter blev.”[2]
Fast Helga Gallas överskattar Wittfogel. Han var ju inte en
självständigt arbetande teoretiker; hans teorier blir blott till
återspeglingar av partiets omedelbara taktik. Taktiken hade börjat
leda teorin. Vilket blott är ett annat uttryck för att partiet befann
sig på drift mot katastrofen. Den 15 juni år 1929 utfärdar
Tysklands Kommunistiska Partis XII kongress ett manifest till
Tysklands arbetande massor. Inte med ett enda ord nämner detta
manifest att NSDAP utgör en fara. Hela texten dundrar mot
socialdemokratin. Det blir den – och inte NSDAP – som utmålas som den
egentliga fascismen:
”Därför också de härskande socialdemokraternas fascistiska
angrepp mot det revolutionära proletariatet, mot det
kommunistiska partiet. /.../ Diktaturen, som Wels hotade med på partidagen
i Magdeburg, är socialfascismens blodiga diktatur mot
arbetarklassen. De socialfascistiska byråkraterna splittrar
massorganisationerna, de kastar ut de bästa klasskämparna ur
fackföreningarna, de förtalar de revolutionära arbetarna inför företagarna och
polisen, de förtrycker de revolutionära organisationerna för att
ge fritt lopp åt förberedelserna för det imperialistiska kriget, fritt
lopp för genomförandet av företagaroffensiven, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
