- Project Runeberg -  Det nya Stor-Tyskland /
190

(1992) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papperslapp!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och nationell lag. Carl von Ossietzky dömdes för brott mot en,
enligt tysk statsrättstradition definierad, undersåtlig Treuepflicht.

Om denna statsrätt gäller då är också domen av 1931 korrekt.
Att uppgifterna till en del var felaktiga är för brottsligheten lika
ointressant som att denna tyska upprustning – enligt dåtida
uppgifter – var totalt och i detalj dokumenterad i en också av
britterna ”for your information” känd men icke offentliggjord fransk
dossier om Tysklands brott mot Versaillesfördraget.

Mycket kan sägas om Kammergericht i Berlin och dess
ledamöter. Men för så vitt tysk statsrätt gäller har de gjort sin
plikt och dömt efter paragrafernas ande och bokstav när de i
juli 1991 bekräftat domen mot Carl von Ossietzky för spioneri.

Att anständiga tyskar skulle vilja hitta en väg att tvätta bort
spionstämpeln vet jag. Jag förstår det. Känslomässigt skulle jag
reagera likadant. Att Bundesgerichtshofs ledamöter nu söker
finna en juridisk utväg att trixa sig – och Tyskland – ur tvånget
att ta offentlig ställning till kärnfrågan förutsätter jag.

Men sakfrågan kvarstår:

Antingen gäller den den tyska rättssynen på den tyska statens
överhöghet som styrde rikskansler Theobald von
Bethman-Hollwegs ord om 1839 års fördrag om Belgiens ständiga neutralitet
som ”en papperslapp”; som styrde de ansvariga tyska politikernas
stöd åt den brottsliga tyska återupprustningen efter
Versailles-freden; som styrde domstolarna år 1931 och år 1991 och då
finns ingen annan laglig utväg än att enligt den lag som är tysk
döma fredspristagaren som spion för att han avslöjat statens brott.

Men då vet vi Tysklands grannar vad Tysklands löften om
Polens västgräns och om europeisk säkerhet är värda; då vet vi
att det tyska undertecknandet av icke-spridningsavtal och
FN-stadga och EG-fördrag inte är värt bläcket namnnteckningarna
skrivits med. Den dag det ligger i tyskt statsintresse att förklara
avtalen ”blott papperslappar” blir de ”bara ord”.

Vi står då ganska snart inför ett nytt omfördelningskrig i
Europa. En all-kontinental variant av det jugoslaviska eländet.

Eller också är Bundesgerichtshof beredd att slå fast att
Versaillesfördraget gällde för Tyskland år 1929; att av Tyskland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts-17/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free