Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu. Det kan ta tid. Kan jag ta den tiden? Var?
För tjugo år sedan letade jag reda på allt som skrevs och trycktes
om mig och mitt arbete. Det har jag för länge sedan upphört med. Nu
läser jag bara det som råkar komma i min väg. Såpass mycket av det
som skrivs är dumt. Jag vill inte spilla tid på att bli irriterad. Det tjänar
ändå inget till. Men jag undrar om det är enda förklaringen.
Jag har fyllt femtio och går mot sextio och är tröttare och mer sliten
än när jag var tjugo på väg mot trettio. Men jag gör inte heller samma
dumheter nu som då. Man lär sig som det heter. En av de saker jag lärt
mig är att det som skrivs om mitt arbete betyder mycket lite. Positivt
eller negativt; snabbt borta och glömt. Även de som skrev glömmer.
Men arbetet blir kvar. I bästa fall.
Jag ser mig i spegeln när jag rakar mig. Jag har aldrig varit speciellt
förtjust i mitt eget utseende. Men jag har heller aldrig velat se
annorlunda ut. En annan jag - med stora ögon eller rak näsa eller grovt hår
eller vad man nu skall ta till; skarpskuren profil kanske - vore ju inte
jag. Det är väl därför jag går i slips och behåller frisyren från
fyrtiotalet. Jag avskyr dessa tonåriga femtioåringar precis lika mycket som jag
gjorde som tonåring. Varför skall jag ändra vanor för att modet vrider
ett varv? Och om jag gjorde mig till; bantade ner mig, lät håret växa,
rakade bort mustaschen eller skaffade helskägg, gick i trånga jeans
och slimmad skjorta ... inte skulle jag arbeta bättre för det.
Det är inte ungdomen jag önskar - de erfarenheter och kunskaper
jag skaffat mig är värdefulla - det är tid. Tid att utnyttja allt detta jag
nu vet. Det är sol över skogen på andra sidan vattnet. Hösten vänder
mot vinter igen och dagarna blir så korta. Det är ont om tid och jag vet
inte hur jag bäst skall hushålla med dessa få arbetsår. Jag vet ju inte
ens hur många de är. Tröttheten sjunger i öronen. När jag dricker
morgonkaffe tänker jag på att jag nu redan bort sitta vid
skrivmaskinen fyra timmar.
FiB/Knr20 1978
De anpassliga ämbetsmännen
Det är ju så, som ni vet, att om man säger att vi lever i en förkrigstid
och om man säger att det tredje världskriget är en alltmer trolig
realitet, att det i längden med den tilltagande upprustningen
supermakterna emellan blir en oundviklighet, då blir man omedelbart i
Aftonbladet — för att inte tala om i Ny Dag och Norrskensflamman
-beskylld för att vara krigshetsare. Det vore naturligtvis alldeles riktigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
