- Project Runeberg -  Skriftställning / 12. Dussinet fullt /
15

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det vore en helt korrekt och riktig beskrivning om man sagt att det var
nödvändigt att gå ut i krig eller ”låt oss omedelbart inleda en offensiv
för att förgöra fienden”. Vad vi säger är något helt annat.

Vi säger att det är nödvändigt att bedriva ett aktivt fredsarbete. Det
är nödvändigt att arbeta på ett sådant sätt att vi kan skjuta upp eller
eventuellt omintetgöra ett kommande krig. Jag säger eventuellt
omintetgöra, för det kan finnas olika meningar inom en bred fredsrörelse
huruvida det är möjligt att omintetgöra ett krig eller om det blott är
möjligt att uppskjuta det.

Men låt oss gå ett steg vidare. Om min bild är riktig, om alltså
rustningarna och Sovjetunionens relativa styrka har ökat och om
samtidigt Sovjetunionen alltmer påtagligt visar sig expansivt och
alltmer påtagligt klampar fram i världspolitiken och om den samtidigt
börjar laborera med teorier och ideologier som söker rättfärdiga
händelser som ockupationen av Tjeckoslovakien, då måste man fråga sig
varför det plötsligt blir krigshetsande att påpeka detta?

Anpassligheten blir i det här läget en verklig krigsfaktor.

Det har vi ju sett tidigare. Det sätt på vilket de skandinaviska
regeringarna handlade under åren före det andra världskriget var ett
handlande av anpasslighet och feghet inför Hitlertyskland. Det blev
också ett handlande som bäddade för det nya kriget, som bäddade för
dessa regeringars eget nederlag i detta krig.

Jag vill ta upp några frågor. Den ena är den djupt oroande
utvecklingen inom den höga svenska ämbetsmannavärlden. Under perioden
före det andra världskriget utvecklade denna ämbetsmannavärld en
serie förklaringar till varför samarbete med Hitlertyskland var
lämpligt. När den stora tyska övermakten tycktes segerrik i Europa
utvecklades teorier om hur Sverige skulle kunna medverka i det nya
Europa, som skulle bildas. De fanns inom alla partier. Det fanns också
ett flertal svenska politiker som gick med på detta och spekulerade i
detta. De fanns inom alla partier. De fanns också, tyvärr, inom
arbetarrörelsen. Men framför allt inom ämbetsmannavärlden.

Det har just kommit en promemoria, som ni kanske känner till, om
hur svenska myndigheter skall förhålla sig under ockupation. Det
finns många säregna saker man sysslar med på
försvarsdepartementet, men detta hur myndigheter skall förhålla sig under ockupation, det
tillhör det mest säregna.

Men promemorian är nyttig läsning. Ty när man läser den märker
man att många av de förändringar i lagtexter, som lättlurade och
godtrogna personer som jag och andra faktiskt trott vara om inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:20:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/12/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free