Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solidariteten med Kampuchea gäller vår egen möjlighet att överleva
som nation. Moskva har tagit sig rätten att byta regering i
Tjeckoslovakien. Hanoi söker rätten att byta regering i Kampuchea. Om
Sverige inte vågar eller förmår arbeta för en kollektiv säkerhet mot sådana
anspråk utan uppträder lika fegt och föraktligt som på trettiotalet inför
Hitlers anspråk då kan det gå oss nu som det då gick Danmark. Man
bör stödja Kampuchea oavsett vad man anser om dess regering liksom
man hade att stödja Etiopien mot Italien oavsett vad man ansåg om
Haile Selassie. På det att vi icke må bli ett mönsterprotektorat.
Det finns sådana som inte är överens. Några är olyckliga för att
gårdagens sanningar blivit dagens lögn. De tar fram sina minnen ur
lådorna och det har gått mal i dem. Armbindlarna faller sönder under
fingrarna. Visst känns det. Det gör det varje gång. Ty sanningen är
konkret och var dag ny. Analysen måste ständigt göras om på nytt.
Det brukar gå fem år eller så mellan var stor omprövning. Den är
smärtsam men nödvändig. Känslorna förstår jag men
sentimentaliteten inte. Den är förstelning eller flykt. Ett hyckle mot världen.
Andra uppträder som John Sune Carlson på TV 2 och organiserar
hämndeaktioner och radionämndsanmälningar och korridorintriger
mot oss som går Sovjets intressen emot. Det blir hans livsuppgift nu
när han sinat. Han hycklar av eländighet. Så får han sin tillstymmelse.
Men så finns det också sådana som Peter Weiss. Där är hyckleriet
kallt. Det är beräknande. Sedan han slutade göra filmer som den om
svenska flickor i Paris och blev till mästare på tyska har han hållit sig
på den säkra sidan. Så här låter han nu när han står till tjänst:
”Den föregivna ’storoffensiven’ mot Kampuchea, det bör än en
gång betonas, är en väpnad aktion för att trygga den vietnamesiska
statsgränsen, och vi kan yttra vår tillförsikt att de vietnamesiska
folkarméerna kommer att lyckas avvälja också denna aktuella fara,
som hotar från Kampucheas håll.” (DN 13-12-78)
Men Peter Weiss kan bättre ändå. Så här skildrar han flyktingarna:
”Den antivietnamesiska psykosen sprids av en press som inte tar
under övervägande varifrån flyktingarna fått de tusentals
amerikanska dollar, de guldtackor för vilka de köper sig en båtplats, en
press som förebrår Pham Van Dong att ’hans regim’ (Frankfurter
Allgemeine Zeitung den 11 november 1978) inte kan garantera folket
ens den dagliga skålen ris - utan att fråga varför; och den sprids av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
