Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att som nation överleva kriget om det kommer då har det nu blivit
nödvändigt att resonera igenom frågan huruvida inte ett närmare
samarbete med Västeuropa och NATO är nödvändigt. Den kollektiva
säkerheten kan uppskjuta kriget. Den avspänningspolitik som förts
hotar att slå om i ett världskrig. Den avspänningspolitik Förenta
Staterna bedriver leder oundvikligen till just det krig den sägs
förhindra.
Sovjetunionen har av Förenta Staternas upprepade reträtter dragit
slutsatsen att Förenta Staterna är en supermakt på dekis.
Sovjetunionen ansåg sig därför inte ta någon större risk när den lät Förenta
Staternas ambassadör i Afghanistan avlivas. För att öka
Sovjetunionens prestige var det till och med viktigt att låta världen veta att det
var sovjetiska säkerhetsrådgivare som ledde aktionen. Sovjetunionen
drog ner byxorna på Förenta Staterna och den gamla supermakten
förmådde inte ens skyla sin skrumpna skam.
Politiskt var denna KGB-aktion en stor framgång. Ambassadören
som person var likgiltig. Sovjetunionen räknade rätt. Förenta Staterna
offrade ambassadören för avspänningen. Men det mordet kunde ha
blivit för Tredje världskriget vad skotten i Sarajevo blev för det Första
världskriget.
Om inte Förenta Staternas politiska ledare snabbt kan förmås
överge avspänningspolitiken till förmån för en verklig kollektiv säkerhet så
har vi det Tredje världskriget över oss.
Herrarna i Kreml står i färd med att göra samma misstag som Hitler.
Det var ingen gräns för hur fegt England uppträdde. Blott mot
kolonialfolk och förtryckta folk som indier vågade britterna visa sig
kavata. Hitler föraktade England. Det perfida Albion hade tappat klorna
och dess tänder var maskstungna stumpar. När det äntligen skulle
masa sig ut i kriget 1939 förmådde det inget annat än ett sitt-krig.
Hitler ansåg sig inte riskera mycket på det kriget.
Men när Hitlers fortsatta aggressioner fick kriget att slå om från ett
omfördelningskrig till ett folkens försvarskrig våren 1940 då växlade
också England politik. Chamberlain föll och Churchill trädde till och i
det ögonblick Churchill sedan vägrade förhandlingsfred med Hitler
efter Frankrikes fall då var Hitlers öde avgjort. Det skulle bli ett långt
krig och i detta långa krig mot Europas folk kunde Tyskland inte
segra.
Naturligtvis hade det varit bättre för Europas folk om Churchill
redan på trettiotalet (när Hitler talade om fred och kallade Churchill
krigshetsare) fått utforma Englands politik.
FiB/K nr 5 1979
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
