Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nens ombud inte hade möjlighet att hänga personer av annan åsikt lät
de utesluta och intrigera bort dem som i Frankrike.
Det kan därför vara viktigt att se vad som hände i Frankrike och
som gjorde att vår övertygelse från våren 1944 slog fel och blev till
denna nya förkrigs verklighet. Avgörande för utvecklingen blev det
franska kommunistiska partiets förlamning och dess apparats
oförmåga att tjäna det franska folkets intressen i de ögonblick då frågan om
nationen och folkmakten stod på spel. Den förlamningen och den
oförmågan bestämdes tyvärr i Moskva.
Att just kommunistpartiets inre förlamning spelade en avgörande
roll i Frankrike beror inte på att kommunistiska partier automatiskt är
av intresse. Danmarks och Norges kommunistpartier gjorde också fel
som blev ödesdigra för dem. Men de var små och lite perifera
organisationer vid krigsutbrottet. Arbetarklassen var där i huvudsak
organiserad i de socialdemokratiska partierna. Det blev också dessas
politiska misstag som fick avgörande betydelse. De kommunistiska
partierna i Danmark och Norge var blott potentiellt arbetarklassens
organisationer; när de gjorde sina fel på order från Moskva upphörde
denna potentialitet och de blev sekter.
Vid krigsutbrottet hösten 1939 tar de franska kommunisterna först
en riktig ställning. Deras politik uttrycker då den franska
arbetarklassens och det arbetande franska folkets intresse. Partiet tar ställning
mot Miinchen-politiken och mot det imperialistiska kriget och för det
nationella försvaret mot de Hitlertyska trupperna och för det
demokratiska antifascistiska kriget. Partiet applåderar det patriotiska i
Daladiers uttalanden och röstar för krigskrediterna i kammaren den 2
september. Kommunisterna går till fronten.
Men på order från Moskva gör partiet sedan efter en månad
självkritik för detta. Partiet arbetar illegalt - och genom sin politik avskuret
från massorna — för den revolutionära defaitismen. På våren 1940
inför det tyska anfallet hävdar partiet att
”fienden befinner sig inte på andra sidan Siegfriedlinjen utan här i
vårt eget land”.
Objektivt tjänar Frankrikes kommunistiska parti då Hitler.
Följdriktigt bönfaller partiet de tyska ockupationsmyndigheterna att få ge ut
sitt huvudorgan i det ockuperade Paris och förbinder sig att — om det
får tillståndet — i det icke bekämpa tyska intressen utan avslöja den
brittiska imperialismen. Senare försöker partiet hävda att det gjorde
ett patriotiskt uttalande den 10 juli. Men det är dels förfalskning
-uttalandet gjordes först i september 1940 - och dels lögn - det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
