Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därefter kom den gamla kadern tillbaka och manövrerade för att
åter kunna komma i ledande ställning. Snart började uteslutningarna
och bortträngandet av sådana som varit ledande under
motståndskam-pen och som kommit till partiet under kampen för det franska folkets
intressen. En efter en föll de. Några hängde i det längsta kvar på
underordnade befattningar innan de försvann. De blev dock inte
avrättade som deras motsvarigheter i de länder där Sovjetunionen hade
direkt inflytande. När den gamla kadern så småningom sedan skulle
söka sig efterträdare blev det personer som Marchais vilken inte
deltog i folkets motståndskamp utan tjänade tyskarna som frivillig
arbetare.
Så förlorade vi den nya demokrati vi hoppades på 1944!
FiB/K nr 6 1979
Narraktighetens metoder
I Köln blev redaktionen för kulturtidskriften Spuren uppringd av den
mäktige chefen för Suhrkamps förlag, Siegfried Unseld. Något sådant
hade aldrig tidigare hänt. Nu krävde han att få tala med ansvarige
utgivaren.
Skälet var att Spuren publicerat min artikel i FiB/K nr 2 1979 om
vad Peter Weiss skrivit i DN om flyktingarna i Sydostasien.
Förlagschef Unseld lämnade ett meddelande; han är en man med makt, van
att befalla. Om Spuren rörde mer i frågan och än en gång publicerade
Jan Myrdal skulle det gå Spuren illa ty Peter Weiss hade redan inlett
rättsliga åtgärder mot Myrdal.
I Expressen den 9 mars läser jag så att Peter Weiss anmält min
värdering av hans litterära produktion till Pressens Opinionsnämnd.
Min respekt för kolleger som kallar ut mäktiga förlagschefer att stoppa
kritiska artiklar är obefintlig. Det är också första gången jag hört talas
om ett sådant agerande från någon kollega. Och vad Pressens
Opinionsnämnd beträffar skulle jag på de grunder Peter Weiss ställt sig på
kunna anmäla Expressen minst en gång i månaden för i min mening
oanständiga angrepp på ”mina mest representativa verk”. För att inte
tala om övriga tidningar! Men det gör jag inte. Jag anmäler inte. Jag
replikerar om jag finner det nödvändigt. Ty jag är skribent i
offentlighet.
Peter Weiss har gjort en narraktig anmälan. Att jag finner hans
tidiga arbete grymt underskattat, hans Marat/Sade överskattad och
hans övriga produktion någorlunda riktigt bedömd är lika ostraffligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
