Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geniernas genialitet. Först ville jag inte. Det är ju ingen svårighet att
spåna kring Strindberg och kornknarren. Blå böckerna är inte bara
geniala de är det mest svenskarastiskt geniala jag känner. Det krävs
sturhet att hävda att kornknarren inte finns; har du sett en kornknarr?
Jag har det inte. Ingen jag känner har sett kornknarren. Så kan man
skriva. Fel är det inte. Och det finns många att välja och vraka bland.
Almqvist och Swedenborg. Linné och Berzelius och systemet i
galenskapen. Men det blir att spåna.
Svenska skribenter kan spåna om genial svenskhet som journalister
på Novosty om fred och vänskap. Skogar kan vi ta till också. Långa
avstånd. Ensamhet mellan män. Gå ut och gråta i blåbärsriset om
morgnarna. Nog kan svenskheten varieras. Eller ensamhet i Tensta.
Halvpåsen. Spyr på morgonen gör väl alla människor.
Då beslöt jag mig för att säga nej. Men på natten funderade jag mer
på detta med svenskhet. Man är ju svensk när allt kommer kring och
det är ju inte bara något man tror utan något man skälls för. Östtyskar
på femtiotalet som blir svarta i ansiktet av ilska och ropar: Denna
förbannade svenska demokratism! Och demokratism hade inte med
”Fria världen” att göra. Det var ett sätt att vara. En ann är ju så god
som en ann.
Svenskheten blir då till ett beteende som kan förklaras.
Bondekrigen segrade och vi behöll en viss bondefrihet i ett liveget Europa.
Vilket också innebar att vi kunde hålla oss med individuell könskärlek
inom stora befolkningslager. Så stora att individuell könskärlek och
frivilligt äktenskap blev till regel och inte undantag. Det finns en fast
grund för folkvisekärleken. Vi - liksom norrmän och bajrare -
tillhörde de folk där pojkarna gick kring och friade om nätterna och där
flickorna inte blev fallna för att de provlåg. Ännu på fyrtiotalet var de
svenska sederna helt obegripliga för folk söderifrån. Jag minns när jag
sökte förklara för en italienare att om flickan bjöd upp till damernas så
följde man henne hem och på morgonen kom modern med kaffe på
säng. Han tycktes uppleva det som en pornografisk fantasi på gränsen
till incestdröm. Jag lyckades aldrig få honom att känna
sommarängs-doft och doft av nybakat bröd och att detta var moraliskt och att så
började i vårt land livslånga parförhållanden. Nu på sjuttiotalet vet jag
inte om det är lika vanligt med kaffe på säng. Jag tillhör inte den
generation som går och friar. Omoral var ju - för oss - om gubbar
kring fyrtio-femtio gjorde sig till. Men för allt detta fanns en klart
synlig samhällelig bas. Bondefattigdom inom stora grupper där de
ekonomiska villkoren var sådana att det inte spelade större roll vem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
