Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som giftes med vem.
Dock spelade det roll för oss - liksom i Bajern - att det skulle bli
barn. Alltså provnätterna och friargången och sedan när flickan var
med barn äktenskap och livslångt parförhållande. Äktenskap fanns ju
för övrigt i strikt mening inte i Sverige förrän långt fram i tiden. Det
räckte med löfte - inför vittnen eller utan vittnen - trolovning gäller.
Poesin också. Var och en som haft med tidningar och förlag att göra
vet att svensken brister ut i lyrik. Naturlyrik. Att svensken skriver om
skogar och små blommor och regn och har stämning i natur är inte
konstigt. Det hänger samman med allemansrätten. Att andra folk som
förlorat rätten att vandra kring i markerna inte lika lätt kan brista ut i
naturlyrik är självklart. Den svenska naturlyriken är ett direkt uttryck
också den för att vi inte förlorade mot adeln. Vi behöll stora delar av
det gamla stamsamhällets struktur.
Vid det laget böljade jag gripas av patriotisk entusiasm. Kärleken
och naturen hade erövrats. Nu gällde det friheten. Också den var
svensk mitt i mälardalsnatten. Given en viss social jämlikhet (om än
en där vi delade fattigdom likare än de flesta) blev en ann så god som
en ann. Detta i sin tur leder till det beteende som får östtyska
byråkrater att bryta samman och förbanna vår demokratism och som får fina
och anständiga svenskar (som med denna historiesyn ju egentligen
inte kan vara svenskar utan blott inflyttade herrar av tysk eller annan
härkomst, som bondeståndet sade) att vända sig bort med avsky. Vår
överklass var aldrig svensk. Och då frågan inte är raslig och då
svenskheten inte sitter i generna följer att den som blev fin och
överklass upphörde att vara svensk och blev tysk eller fransk.
Vid det laget kom gryningen och jag var beredd att formulera den
allmänna svenskhetens teori. Till den hörde ju att också jag gått vall
med korna och krupit i potatisåkrarna. Om än ovilligt (vilket hör till)
och inte alltför lång tid. Den traditionella svenska vägen till
intellektuell verksamhet var ju att bondpojken läste latin för prästen (som fattat
tycke för honom) och sedan själv blev präst i bondsocken. Först nästa
generation tog språnget till lärdom och ämbete. Därefter steg de upp
ur svenskheten till överklassen eller sjönk åter ner i folkmyllan.
Underbart! Här den folklighet som inte kan översättas till tyska. Där blir
den völkisch. Här folklig.
Sedan kom den nya dagen och då ringde telefon. Jag måste ner till
Berlin för en diskussion kring Lu Xun-utställningen och till Köln för
en debatt om Kina-Vietnam. Då började min nattliga svenskhet
skrumpna. Blåste över isen gjorde det också. Det behövs ju oss ett
4-Myrdal, Dussinet fullt
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
