Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med säkerhet ett och flera dunkla Jane Horney-fall. Om Sverige
drabbas av samma öde som Norge 1940-1945 då kommer den som
spelar Quislings roll att avrättas vid befrielsen. Med eller utan lag.
Med retroaktiv lag i bästa fall; summariskt i annat fall. Detta vet vi.
All erfarenhet visar att det är så.
I denna situation blir det ”counterproductive”, för att använda en
fin term, sanslöst och destruktivt att ”i allmänhet” kräva
dödsstraffets avskaffande. Det enda som uppnås blir då att man först når en
situation då de små förbrytarna inte hängs (det mål vi är överens om)
och sedan då kravet kommer i motsättning till den historiska
verkligheten att såväl små som stora hängs. Vår nuvarande grundlagsfästa
frihet från dödsstraff innebär således i klartext blott att vi kommer att
få ett stort okontrollerat och extralegalt likviderande under en
kommande ockupation och efter dess slut.
Vad Idi Amin beträffar är bara att säga att den dag en svensk Idi
Amin blir historiskt möjlig har frågan om lagarna upphört att ha
praktisk betydelse.
Alltså om Amnesty verkligen vill bekämpa dödsstraffet på allvar
måste organisationen skilja mellan Quisling å ena sidan och å andra
sidan de polismördare/våldtäktsmän/kidnappare och liknande som nu
faller under dödsdomshot i olika länder.
Om Amnesty vill verka som hednamissionen gjorde då kan
Amnesty fortsätta med allmänna och till intet förpliktigande krav.
Expressen 3-4-1979
Att skildra Kampuchea
Den 9 april — en den lämpligaste dag att diskutera Kampucheas öde
för övrigt! — ställde Ulf Wickbom i SvD en rad frågor till mig med
anledning av min film från Kampuchea månaderna före den
vietnamesiska invasionen och Bjelfvenstam/Erikssons film från Kampuchea
efter den vietnamesiska invasionen. Det är frågor som inte är
personliga. De gör det möjligt att ta upp en serie principfrågor om reportaget
och dess möjligheter på ett konkret sätt och samtidigt reda ut skeendet
i Sydostasien något.
Jag skildrade det Kampuchea i vilket jag reste. Till skillnad från de
flesta fattiga länder i Tredje världen var det ett samhälle i snabb och
löftesrik utveckling. Det fanns mycket få soldater. De var vid fronten.
I likhet med den japanske journalisten Tadashi Ito som besökte Kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
