Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Med denna biografi av Olof Lagercrantz förnyas och förändras vår
uppfattning av Strindberg och hans verk för all framtid.”
Olof Lagercrantz har skrivit bildat om August Strindberg så som V S
Pritchett skrev om Balzac. En person vars betydelse antas allmänt
erkänd får sitt levnadslopp beskrivet genom sammanställning och
sammanvägning av olika texter.
Det är ingen lidelsefylld personlig uppgörelse som Sven Stolpes
med August Strindberg; det är ingen effektiv vrångbild som Stefan
Zweigs av Balzac. Men det är heller inte ett arbete som förtydligar,
blottlägger motsättningar och öppnar perspektiv in i texterna. Åt såväl
den stora gruppen Strindbergsläsare som åt den växande krets som
inte känner Strindbergs verk har Olof Lagercrantz givit en läsvärd
levnadsbeskrivning. Men om föremålet för beskrivningen varit en
makedonsk diktare från tiden kring sekelskiftet som i Skopje anses
tillhöra världslitteraturen då hade jag läst biografien på lediga stunder
men knappast drivits att läsa diktaren själv. Ödet hade sitt intresse
men åsikten att föremålet tillhörde världslitteraturen övertygade inte.
Nu är det så att August Strindberg faktiskt borde tillhöra
världslitteraturen. Men utanför Norden gör han det inte. I Tyskland och gamla
Ryssland gjorde han det en gång nästan men Paris erövrade han aldrig
och i de anglosaxiskt präglade länderna har han sin betydelse som en
ytterkantsdramatiker med konstiga - och intressanta - åsikter i
könsfrågan. När han nu åter översätts till kinesiska är det denna Strindberg
som översättes vad jag vet. Inte den hela och starka Strindberg som
med rätta är världsberömd i Norden.
Intressant med denna Strindbergs världsberömmelse i hemlandet är
att den tidigt fick en folklig prägel och att ju konstigare Strindberg
tedde sig för den bildade publiken, den liberala, framstegsvänliga och
europeiserade, ju bredare blev läsekretsen. Strindberg blev i Sverige
folklig inte bara med Det nya riket och Hemsöborna utan också med
Inferno och Blå böckerna. Men försök diskutera Strindberg och
kornknarren med en revolutionär tysk akademiker eller en litterär
fransman! Det storögda kommer bort. Tankesprång blir kulturellt och
socialt oöversättliga som ordlekar språkligt. Inom den egna kulturen
och det egna språket märker man inte alltid att det finns gränser. Olof
Lagercrantz ser inte de specifika problemen med Strindbergs
svenskhet och folklighet. Han skriver bildat och europeiskt och hans syn på
Strindberg förblir alltså provinsiell. Han förmår inte lyfta fram den
genuine Strindberg: den som faktiskt är intressantare än den som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
