Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppdelningen under långa decennier och som ännu spökar: den
nämligen att Sven Hedin i sakfrågan hade rätt samtidigt som August
Strindberg i den politiska synen på Sven Hedin visade sig få rätt. Ännu i dag
vägrar såväl traditionell höger som vänster att tala tvetydigt när det
gäller uppgörelsen Hedin/Strindberg. Deras tal förblir ja ja eller nej nej
och därmed obegripligt. Staffan Runes utmärkta utredning
”Strindbergs asiatiska horisont” i Lychnos 1975-1976 borde Olof
Lagercrantz därför ha tagit hänsyn till. Nu förmedlas blott en gammal
suddighet.
August Strindberg är en vidunderlig trollkarl och har ordentlig makt
över sina läsare. Det märks på Olof Lagercrantz ty också han blir så
helt fångad av orden att han på allvar måste påpeka att
Tjänstekvinnans son inte är sann som ett polisprotokoll:
”Vad vi där får reda på om barnet August Strindberg - Johan
kallad, ty formellt är Tjänstekvinnans son en roman - är antingen
oanvändbart eller klart vilseledande.” (s 18)
Men det är ju inte bara formellt som Tjänstekvinnans son är en roman;
den är en roman som ingår i en alldeles speciell tradition. Vilket
Strindberg ordentligt angivit:
”Hvad säger Ni nu, då jag ju är död i fysiskt, moraliskt och
ekonomiskt afseende, om jag skref mitt lif?
Det skulle intressera mig om jag skref det subjekt-objektift som
Jules Vallés i Jacques Vingtras.” (Brev till Albert Bonnier 19
februari 1886)
”Nu sätter jag mig att skrifva ihjel mig på en stor roman i fyra,
fem delar: ’My Novel’. Typ: Jacques Vingtras af Jules Vallés. En
’utvecklad’ form af naturalistromanen, medtagande Historisk,
psykisk, social miljö, jemte författarens meningar om saken, hvilka äro
viktigast af allt, ty han skall stå öfver sitt ämne och som Gud (i
historia) lära läsarne förstå hvad de läsa.” (Brev till Gustaf af
Geijerstam c. 13 mars 1886)
För att förstå vad det år 1886 innebar att välja denna form kan man
läsa Ferdinand Brunetiéres fullkomligt unikt hatiska nekrolog över
Jules Vallés. Den hade formen av en anmälan av de tre då utkomna
delarna av serien om Jacques Vingtras och publicerades i Revue des
Deux Mondes 1 mars 1885 (Tome 68, s 213—224) och inleds med
orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
