Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resandebrev
Sitter på rummet i ett vegetariskt hotell i Hyderabad och väntar på
besked om huruvida det blir möjligt att resa vidare i kväll eller om jag
måste bli kvar här ytterligare tre dagar. Saken är den att enligt
valutabestämmelser som man här håller hårt på måste hotellräkningen
betalas i utländsk valuta. Enligt andra - och lika hårt hållna bestämmelser
- får hotellet inte växla utan att ha kontakt med Reserve Bank.
Vederbörande på Reserve Bank gick hem klockan 14 och beräknas
återkomma mellan klockan tio och halv elva om tre dagar.
Men jag har en vän som har en vän som har en vän som kanske kan
hjälpa mig. Man håller på att ringa sedan i går kväll. Får se vad som
händer.
Men den här paragrafkonflikten är inte särskilt farlig. Heller inte
särskilt korrupt. I östra Anatolien däremot skulle jag en gång tanka
bilen och fylla reservdunken innan vi körde mot Iran. För att göra det
måste jag växla. Men banken fick inte växla. Alltså tänkte jag
återvända till närmast föregående stad. För att göra det måste jag genom
det spärrområde jag just passerat. Dock, för det måste jag ha tillstånd
från polisen. Men vederbörande polisbefäl sade att reglerna förbjöd
honom ge mig sådant passertillstånd. Dessutom måste jag lämna hans
område inom två dagar. Det var en omöjlig situation. Men han löste
den smidigt. Han var en vän i nöden sade han. Jag fick klä av mig min
kostym (det var snö och vinter och jag hade en hygglig kavajkostym
på mig). Mot den gav han mig bensin. Jag fick köra vidare i shorts.
När jag rastade och drack te stötte jag ihop med en irländare på väg till
Australien i en Landrover. Han bjöd på kakor. Han hade fått lämna
ifrån sig sin ulster. Så går det inte till här. Här är inte korrupt. Men
inte av brist på korruption utan blott därför att korruptionen och
förtrycket inte utövas mot utländska turister med resecheckerna i
behåll. Det värsta vi kan råka ut för är förtretligheter.
Härifrån har jag tänkt ta tåget till Hospet i kväll. I morgon kan jag dä
ta mig ut till den gamla Segerstaden Vijayanagara som är övergiven
sedan fyrahundra år. Senare har jag tänkt ta mig norrut till Badami,
Mahakuta, Pattadakal, Aihole och till slut upp till Bijapur. Det innebär
att jag tänkt komma till Chalukyadynastiens tempelbyggen från tiden
kring sexhundratalet och sedan till den muslimska segerstad där Adil
Shahi-dynastien härskade från 1490 till 1686. Den staden har några av
de skönaste byggnadsverken i den muslimska världen. Den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
