Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har de därmed bara ytterligare ökat sannolikheten för krig. Om dem
och deras barn kommer man — i den mån man själv överlever — att
med Albert Engström kunna säga: Liket har själv bakat kakan. Ty de
arma offren förra gången hade också själva bakat sin
begravnings-kaka.
Det enda som kan rädda oss är kollektiv säkerhet. För att skapa den
måste vi inse att Strauss är en större fredsvän än Alva Myrdal
-liksom Churchill var en större fredsvän än Aldous Huxley. Och det är
det inte många som kommer att förmå säga ... liksom det inte var
många som förmådde säga det om Churchill och Aldous Huxley förrän
sommaren 1940. Och då var helvetet över oss och det tog en 60000000
eller så döda att undvika Hitlers seger.
Det är detta som gör att jag är lite tvivlande mot Palmes fredsappell.
Han är visserligen betydligt klarare än Alva Myrdal ... liksom Attlee
1938 var klarare än Attlee 1935 ... men ren klartext - KOLLEKTIV
SÄKERHET/SOVJET UT UR AFGHANISTAN - är det inte.
Fortfarande är SAP-ledningen alltför rädd för sin talföra freds- och
förso-ningsflygel. Nu som på trettiotalet.
Till det som bidrar till att göra kriget sannolikt är förfallet inom vad
som kallar sig vänster i våra länder. Partier och grupper av vpk:s typ
har blivit hemvist för ockupationssocialister. Där samlas sådana som
formulerar teorier mot den nationella suveräniteten och mot
demokrati. Några har glidit hela vägen över till femtekolonn verksamhet för
Ryssland. De personer inom dessa partier som står fast vid försvaret
av det svenska folkets intressen, försvaret av demokratin och den
nationella suveräniteten har hittills varit alltför svaga och alltför måna
om ”vänsterns enhet” för att förmå bryta med femtekolonnarna. De
är som de hederliga socialisterna i Flygs parti våren 1939. Frågan är
om C H Hermansson kommer att förmå bryta — kasta ut dem eller
kanske själv tvingas gå över i SAP - eller om han skall dras med i
ockupationssocialismen som Herman (Plankan) Johansson.
(Johansson var metallarbetare, en av SKP:s grundare, ombudsman i
SKP-Stockholms län, vid sprängningen 1929 följde han Kilbom, men gick
senare med Flyg till tyskarna när Kilbom gick till socialdemokraterna.)
Den radikala och marxist-leninistiska vänstern är visserligen
motståndare till den ryska expansionismen men har haft svårt att resa sig
ur sektväsende och revoluzzerspontanism till politiskt arbete. Värst
tycks det för ögonblicket vara i Tyskland. Där har många som nyss
var stålhårda kämpar blivit små gröna igelkottar. Språnget från pest
till kolera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
