Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är möjligt att Kinas utveckling gått snabbare om en annan
politik än den förda genomförts under den ena eller andra perioden.
Om inte den ekonomiska kursen lagts om tid efter annan (korrigerats)
skulle svackorna kunnat bli kriser och tendenser 1974 och 1976 hade
kunnat leda till svårigheter. Men det är med de kinesiska massmedia
som med Aftonbladet; verkligheten har höjts i färg och gjorts
smaski-gare. Man bör ta dem med en god portion tvivel.
Omställningen
Jag anser att den nuvarande ekonomiska politiken i stort motsvarar de
nya krav som kunnat formuleras genom den tidigare politikens
framgång. Många av de förslag som Liu Shaoqi ställde i mitten av
sextiotalet har blivit möjliga nu. De har möjliggjorts just genom de väldiga
framgångar kulturrevolutionen säkrade. Ty kulturrevolutionen
frigjorde stora krafter. (Mer konkret har jag skildrat detta i de tre böckerna
om Liu Lin brigad.)
De fyra moderniseringarna är den enda väg som kan föra Kinas folk
upp ur fattigdom och efterblivenhet. Utan socialism, utan
revolutionärt medvetande och revolutionär demokrati går det inte. Indien har
försökt modernisera sig och dess teknik och vetenskap går framåt men
folket sjunker allt djupare i nöd och elände. Kinas fyra
moderniseringar är en massornas väg; en socialistisk väg.
I böljan av sextiotalet växte spänningarna i det kinesiska samhället
inför de stora svårigheter som de kinesiska massorna då måste
övervinna med hårt arbete. (Se t ex mitt Chicagoföredrag från årsskiftet
1965/66 i ”Det nya Kina”, Prisma 1967.) Dessa spänningar gav kraften
bakom kulturrevolutionen.
Nu i det nya ekonomiska uppsvinget uppstår nya motsättningar.
Kina är ett fattigt land i Tredje världen. Ännu lever den stora
majoriteten blott strax över armodsgränsen. Med tyngsta slit under en ny lång
marsch kan de hundratals miljonerna — de gamla hundra namnen —
med förenade krafter släpa Kina ur fattigdom de fyra
moderniseringarnas väg.
En del av de kinesiska journalister och administratörer som nu
framträder i massmedia tycks sakna detta perspektiv. Mao Zedongs
tilltro till omvandling genom arbete har visat sig alltför optimistisk.
När den som i flera år levat och arbetat med fattigbönderna för att
förstå Kinas verklighet sedan kommer tillbaka till Shanghai igen tycks
han fortast möjligt vilja glömma hur det är att vara svinaherde. Om
den tendensen växer sig stark då står naturligtvis Kina inför nya och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
