Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 13 januari 1980 blir inte ens tryckta i Sverige. Där utvidgade
Bresjnev sin doktrin till att gälla hela världen. Alla stora - och små —
tidningar världen runt tryckte detta. Men inte i Sverige. I Sverige
diskuterade de intellektuella och mediafolket den dagen sina inre
känslor för kärnkraften; det blev ingen plats över för vad Pravda hade
att säga. Följden blir att den överväldigande majoriteten av svenska
intellektuella och mediamänniskor hittills har varit oförmögna att ens
begripa att om Afghanistans nationella oberoende inte respekteras så
hotas också Sveriges nationella oberoende.
Sverige är ett exempel. Jag tror inte att Förenta Staterna eller andra
västländer är särskilt annorlunda. Hur är det möjligt i en sådan
situation att utbilda ett allmänt medvetande som möjliggör förnuftiga
åtgärder mot det hotande kriget? Men vi som är intellektuella och tillhör
vad vi betraktar som en längre tradition måste naturligtvis fortsätta
som om det vore möjligt, även om mörkret faller även över denna
period. Och när vi ser det nya kriget rycka närmare så vet vi
åtminstone att katastrofen inte var nödvändig.
Upsala College, East Orange,
New Jersey, 30-5-1980
Vänstern mot folket alltså!
Första maj 1980 stod Sverige inför den största
arbetsmarknadskonflikten någonsin. Den dagen demonstrerade den organiserade
arbetarrörelsen för grundläggande klasskrav. Det var en samling och en
uppmarsch inför en stor kraftmätning.
Det fanns delade meningar om konflikten och om ledningen. Det
fanns olika politisk uppfattning. Men under konflikten visade det sig
att den organiserade svenska arbetarklassens sammanhållning var
total. Solidariteten var självklar. Det fanns inga svartfötter.
Utom det som brukar kalla sig vänster.
När LO-tåget gick till Norra Bantorget i Stockholm i denna
uppmarsch inför konflikten då vandrade detta som kallar sig vänster iväg
åt motsatt håll under paroller om självstyrande daghem och bögfront
eller också vandrade de omkring i små grupper på Söder för ett Rött
Söder.
Efteråt böljade denna vänsters skribenter skriva om ”lyxstrejken”,
denna futtiga konflikt om några ören. De ställde i stället de sanna
vänsterkraven. Nolltillväxt. Sänkt standard.
Under konflikten talade mediafolket i radio och TV. De berättade
om hur strejken (ty så kallades konflikten) tog brödet ur munnen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
