Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men samtidigt bör vi också förbereda oss på att växla politik. Man
kan diskutera den svenska regeringens handlande i NF i början på
trettiotalet. Vi avvisade 1933 det franska förslaget att SA och SS
skulle inräknas i Tysklands militära styrkor vid fastställande av
makternas militära kvoter; vi krävde 1934 likställighet för Tyskland i fråga
om militära och marina rustningar; de nordiska staterna deltog inte i
den kollektiva inbjudan till Ryssland att ingå i NF 1934. Det var
misstag av samma slag som präglat Sveriges beteende i
nedrustnings-arbetet i FN. Men att den svenska regeringen deltog i Oslostaternas
beslut av 30 juni 1936 att inte längre anse NF:s säkerhetspakt som
giltig anser jag vara korrekt. Småstaterna kunde inte stå som tappra
tennsoldater allteftersom de sköts längre in i ugnen. De fick rädda sig
bäst de kunde.
Den slutsats den svenska regeringen drog 1936 drog sedan Stalin i
mars 1939. Den kollektiva säkerheten hade brutit samman. (Stalins
misstag var inte pakten - som var förnuftig och gav Ryssland tid att
rusta för kriget - utan införlivandet av östra Polen, Baltikum och
rumänska Bessarabien samt kriget mot Finland; där blev misstagen en
brottslig dumhet som fortfarande låser Ryssland; oligarkerna i Kreml
skulle ju inte kunna föra en avspänningspolitik även om de ville
sålänge de söker bevara Ryssland som ett folkens fängelse.)
Bland de sju Oslostater som år 1936 inför det kommande kriget
sökte rädda sig så gott de kunde var det bara Sverige som lyckades.
Mer på grund av geografisk tur än politisk skicklighet. Jag tror inte
chanserna är mycket större denna gång. Men när vi anser oss ha nått
den punkt när vi kan avskriva den kollektiva säkerheten som
möjlighet då finns ingen annan möjlighet.
Det är som Östen Undén skrev 1942:
”1 Sverige finns helt säkert alltjämt starka sympatier för en
internationell rättsordning, till vars skyddande vaije stat, stor eller liten,
har att göra sin värnplikt. Men då försöket härtill hade misslyckats,
när kriget bröt ut, återstod för ett land i Sveriges ställning och läge
och med det svenska folkets traditioner och kynne ingen annan
tänkbar politik än neutralitetspolitiken. Den garanterar inte vår
framtid men den ter sig under de givna förhållandena såsom bättre
än någon annan politik.”
Än har vi inte nått denna situation; än finns det möjlighet att Förenta
Staterna kan komma loss ur sin förlamning och bidra till upprättandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
