Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Danskarna fortsätta sitt oförvägna krig mot förtryckarna. Företag,
som arbeta för tyskarnas räkning, ödeläggas. Bomber krevera i
fabrikerna, elden förtär byggningar. De ’stikkere\ vilka utöva
angivarnas smutsiga värv nås förr eller senare av hämndens slag. De
skjutas ned på gatan eller på sin arbetsplats. Ibland dräpas de i sitt
hem. Ingen sörjer över deras bortgång. De dö föraktade av sina
landsmän, som de förrått, och av tyskarna, vilkas lejda kreatur de
varit.” (GHT 21 september 1944)
Jag har valt att ta fasta på den realistiska tydligheten hos Segerstedt
eftersom han på olika håll görs till ljusgestalt och sentimentaliseras.
Sådant görs inte utan avsikt: man trollar med truten för att söka
framställa Segerstedt känslohojtande och så jämställa honom med
dagens sovjetvänliga anpasslingar. Men den som läser Segerstedt
-och inte bara de sneda halvhyllningarna - kan inte luras.
Bland tidningsmän och offentliga personer var Torgny Segerstedt
och de andra antinazisterna en tillsynes isolerad minoritet 1940, 1941,
1942:
”Ansvaret faller också mycket tungt på pressens egna institutioner.
När dessa års bedrövliga historia en gång skall skrivas, kommer
icke Publicistklubbens, enkannerligen icke dess ordförandes, insats
till det fria ordets värnande att betraktas som ståtlig. Den
svansen-mellan-benen-politik som varit samlingsregeringens har också varit
hans. Inte en gång har Publicistklubben lagt sin hand i bordet och
sagt ett ärans ord.” (GHT 20 oktober 1941)
Men han representerade den överväldigande majoriteten bland folket.
För många bland oss som var unga på den tiden var också han och det
lilla fåtal andra antinazister som lyckades publicera sig de enda
människorna i en svensk offentlighet av kräk.
Kvällsposten 20-10-1980
Tal i Hiroshima
Det är alltid fruktansvärt att tala om krig och möjligheten av ett nytt
världskrig.
Det är dubbelt fruktansvärt att behöva göra detta i Hiroshima. Men
i syfte att slå vakt om världsfreden är det nödvändigt att tala.
Kampuchea kämpar för sitt nationella oberoende mot en utländsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
