Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frihet även för professor Faurisson och på så sätt gjort fallet
internationellt känt.
Frågan om Chomskys ställningstagande i fallet Faurisson är inte en
fråga om huruvida Chomsky försvarar antisemitism. Som han själv
påpekat kan endast de irrationella, de som föraktar sanningen, ställa
den på det sättet. Den rör i stället grundläggande
yttrandefrihetsprin-ciper. Själv skulle jag ju inte - som Chomsky - inlett en strid för
professor Faurissons rätt att hävda en åsikt som jag på olika plan
finner felaktig. Men då striden nu kommit att röra principerna måste
det sägas att Chomsky står fast vid de grundläggande principerna från
de stora borgerliga revolutionerna. Hans franska motståndare
däremot ansluter sig till en traditionell - och nu åter växande - etatistisk
och totalitär syn på lämplig yttrandefrihet. När nu konflikten är öppen
så bör det därför klart sägas att Chomsky har rätt.
Till slut ett påpekande. K. A. Tunberger skriver:
”Att vilja förhindra uppkomsten av regimer av typen Pol Pot
-nästan ofattbart blodbesudlad och grym - är alltså enligt Chomskys
mening något högst förgripligt.”
Vad Kampucheas historia beträffar kan den diskuteras en annan gång.
Det är känt att jag inte delar K. A. Tunbergers bedömning. Jag har ju
varit i Kampuchea både under krig och i (relativ) fred flera gånger och
vet en hel del både om dessa krig och andra grymma bondekrig i
Tredje världen och tror mig veta både vad som hänt och vad som
sannolikt kommer att ske. Men också här är principen av intresse. Ty
om vi inte står fast vid den nationella suveränitetens princip då har
också vi ett mycket svagt skydd. Ty vem bestämmer vilka regimer
som är avskyvärda? K. A. Tunberger får ursäkta men hans argument
var britternas mot Oudh, amerikanarnas mot Mexiko, Stalins mot
Finland, Bresjnevs mot Afghanistan och så vidare och så vidare. Det
är argument som alla stormakter begagnat och som nu både
Sovjetunionen och Förenta Staterna sökt göra till erkänd doktrin. Det bör vi
inte hjälpa dem med. Det kan stå oss dyrt en gång.
SvD 9-1-1981
Fyrtio år senare
Jan Gehlin är inte överens om att medlöperiet var utbrett bland de
svenska författarna också år 1940. Eller rättare sagt:
författarförbundets ordförande har i ämbetet känt sig föranlåten att som kårens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
