Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rhodos befann sig och det var här jag hade att hoppa!
Mycket riktigt blev mottagandet också rätt fientligt. Några
stampade och visslade när jag påpekade att yttrandefriheten var
motståndarens yttrandefrihet; en revolutionär författare från Grenoble med
välansat skägg krävde att jag skulle tystas. Därefter betraktades jag
allmänt som en obehaglig pronazist och antisemit. (Fast förvånansvärt
många sade att det var skönt att någon vågade ta upp affären. Men de
sade det blott privat och i förtroende.)
I och för sig brukar det inte störa mig att vara ensam mot en nästan
kompakt majoritet. När man vet att man har rätt kan det till och med
vara uppfriskande att titta på en fientlig församling och säga den
sanningen rätt fram. Men här framför mig satt nu alla dessa kritiker
och lektorer och redaktörer som hade att avgöra mina franska
utgåvor. Under det jag talade såg jag i deras ögon hur dörrarna stängdes
och byrålådorna sköts igen. Det tyckte jag inte om. Jag är ju inte så
pervers att jag vill tystas och min känsla var att jag höll på att stänga
min franska marknad så som jag 1965 stängde min sovjetiska och
östeuropeiska när jag skrev om Turkmenistan. Dock, det kunde inte
hjälpas. De franska vänsterintellektuellas uppträdande för censur och
för lagsökande av oliktänkande öppnar vägen för fascismen i
Frankrike och utgör ett hot mot allas vår frihet i Europa.
Faurissonaffären är en skandal. Professor Faurisson har inte bara
-utsatts för skymflig behandling och jagats i universitetet på SA-manér
av stormtruppsorganiserade studenter. Han har också fått lika mycket
skydd mot detta som liberala och radikala tyska professorer fick när
de utsattes för liknande behandling åren 1928 och 1933.
Myndigheterna har berövat honom hans akademiska frihet. Tidningarna har hetsat
mot honom. Så småningom har han också ställts inför rätta.
Professor Faurisson har gjort sig skyldig till åsiktsbrott. Han
anklagas för att ha framfört åsikter i strid med ”goda seder” (”atteinte aux
bonnes moeurs”, domaren Mme Baluze-Frachet i polistribunalen i
Lyon 27-6-1979). Han är ställd inför rätta i Paris anklagad för att med
vilja ha förfalskat Historien (”volontairement faussé la présentation
de 1’Histoire”) genom inlägg i olika tidningar. De som anklagat honom
är ett antal organisationer mot antisemitism och rasism. Ledande i
angreppen mot Faurisson har varit politiker av giscardiensk färg samt
anständiga tidningar som Le Monde och den socialistiska Le Matin.
Liberala organisationer som PEN-klubben (vilken enligt sin charta har
att slå vakt om yttrandefriheten) såväl som den vänsterintellektuella
Union des Écrivains bekämpar honom. Den märkliga situationen har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
