Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återigen uppstått i Frankrike att det är vänstern, liberalerna och
yttrandefrihetsvännerna som hårdast driver kravet på domstolsingrepp.
Det är vänstern som kräver att polisen och domstolarna - och inte
den öppna debatt där lögnen kommer till korta mot sanningen, för att
tala med Milton - som skall avgöra vad som är rätt och fel i
historieskrivningen. Återigen som på folkfrontstiden är det alltså vänstern
som driver fram de lagar och den lagtolkning som den själv kommer
att drabbas av i nästa vända.
Den pinsamma sanningen om Frankrikes intellektuella är att de
snart sagt samtliga - giscardienner, liberala PEN-klubbsledamöter,
medlemmar av Frankrikes kommunistiska parti (som nu utvecklats till
ett Doriot-parti av populistiskt snitt) eller vänsterintellektuella kring
1968 års idéer i Union des Écrivains är överens om att ideologiska
motståndare skall tystas och att åsiktsbrottslingar skall ställas inför
rätta. De är däremot inte överens om vilka dessa åsiktsbrottslingar är.
Ömsesidigt vill de få tyst på varandra. Ingen grupp av större
omfattning bland dem slår vakt om Revolutionens stora tankar. De rör sig
alla inom MacMahons tankegränser. De bereder vägen för fascism.
Denna min inställning har inte med frågan om huruvida professor
Faurisson är nynazist och antisemit eller inte att göra. Jag hävdar
nazisters och antisemiters yttranderätt och debattfrihet av det mycket
enkla skälet att jag är mot nazism och mot rasism. Jag vill kunna
hänsynslöst angripa motståndare, krossa dem med argument; döda
dem med ord och skrivningar. Däremot inte med poliser. Ty även om
verklighetens fascister en gång fick bekämpas med vapen (och alltså
fysiskt förintas) under kriget och även om detta än en gång kan bli
nödvändigt kan ideologier och tänkanden inte besegras med vapen
och inte med fängelser. Vaije försök att med polisens hjälp avgöra vad
som är sanning leder blott till en seger för lögnen. (För att tala med
Milton och Marx.)
När jag hållit mitt anförande tillrättavisades jag av den socialistiske
romanförfattaren Bernard Pingaud vilken satt ordförande. Han sade
att jag hade fel. Faurissons brott bestod inte i åsikter utan brottet var
falska fakta. När jag frågade med vilken Torquemadas eller Zjdanovs
logik han kunde komma fram till att domstolar och inte öppen debatt
med argument skulle avgöra vad som var historisk sanning fråntogs
jag naturligtvis till auditoriets lättnad ordet.
En annan fransk författare i presidiet - som jag låter vara anonym;
han talade privat och inte från presidiet i plenum - menade att jag som
svensk inte kunde förstå hur genetiskt hatet mot fascismen var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
