Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Per Eriksson och andra inom fackföreningsrörelsen den gången
skrev hårt och argt och ibland otidigt var inte så mycket att bry sig om.
I sak hade de ju rätt.
Genom att vi tog ställning för demokrati och organisation och
anknöt till den folkliga traditionen kom vi också att ändra inställning när
det gällde den redaktionella demokratin. Vi kom att bygga en
organi-sationsdemokratisk tidning där våra paroller var grundläggande för
arbetet. Det beslutet kom inte till utan konflikter. Man bör dock lägga
märke till att det innebar att jag och andra tvangs byta ståndpunkt.
En annan och i tiden mer näraliggande konflikt utlöstes av Anders
Ehnmark hösten 1978. Den började mycket oskyldigt. Ehnmark som
då höll på att skriva om terrorismen menade att det var nödvändigt att
vi tog upp den demokratiska traditionen mer. Vi måste förekomma
eventuella terroristsympatier i Sverige genom att ta fram den svenska
demokratins tradition och levandegöra den. Ingen annan gjorde det.
Egentligen utvecklade han några av de tankar om nödvändigheten att
försvara den borgerliga demokratin som i januari 1971 utlöst arbetet
med att skapa tidningen.
Mot Ehnmark sades att detta med demokrati inte hade större
läsintresse. Då alla var överens om att försvara demokratin kunde material
om dess tradition inte bidra till att utveckla tidningen. Det var inte
särskilt upphetsande, föll orden. Det är ointressant att ta upp
personfrågor; frågan är över spelad, vi har steg för steg fortsatt att sätta
demokratifrågor i centrum.
Men här uppstod en konflikt av det slag vi haft flera gånger under
tidningens historia. Den kom att ytterligare kompliceras av att olika
vänsterorganisationer i Sverige genomgick samma sorts kriser som i
reslen av Europa och medlemmar i dessa organisationer spillde över
sina konflikter bland oss. Det talades om journalistik och modern
reportagekonst och om personliga motsättningar och om hur man
hindrades i sin önskan att göra en stor och bred och publiktillvänd
masstidning. Naturligtvis fanns det en hel del sanningar i denna kritik.
Det existerar inte konflikter som är svart/vita.
Dock när alla utomstående organisationers inre konflikter och
intriger skalats bort och när alla personfrågor och alla sidofrågor och
alla de olika motsättningar av underordnad betydelse som uppstår i en
konfliktsituation skalats bort återstod faktiskt en kärna där
motsättningen var principiell. När vi lyckats skala fram den kunde den stora
majoriteten också faktiskt enas och gå vidare.
Valet står inte mellan att göra en kulturtidskrift för de redan frälsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
