Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
imperialismens propagandister i längden lyckas. Likom många ärliga
intellektuella lät lura sig för hundra år sedan och för fyrtio år sedan
men sedan frigjorde sig, måste vi utgå från att många som nu under
dessa månader tigit eller till och med talat om Moskvas broderliga
hjälp till det afghanska folket och om Afghanistan som ett
konglomerat och inte en suverän stat, så småningom inser vad det verkligen
är de säger. Vi måste arbeta med dem så som man arbetade med de
studenter som gick i nationalsocialismens fackeltåg 1939.
Den verkliga internationella solidaritet som tar ställning för det
nationella oberoendet och som slår vakt om även små och fattiga
staters suveränitet och som tar strid mot imperialistisk
erövringspolitik kan tyckas svag. Att tala om internationell rätt och stora principer
när Moskva har sina kanonhelikoptrar att sätta in mot folk som
kämpar med hemmagjorda gevär kan tyckas idealistiskt och opraktiskt.
Dock är det denna internationella solidaritet som i folkens kamp mot
kolonialism och imperialism steg för steg öppnat vägen till nationell
frigörelse för de koloniala och avhängiga länderna. Det är också dessa
principer som utgör skyddet för vår egen existens som självständig
nation. Den som talar för det nationella oberoendet och rätten till
suveränitet talar för den överväldigande världsmajoriteten. När denna
samlas till medvetet ställningstagande tvingas erövraren till reträtt.
Det är inte vi - vi som håller fast vid principerna — som är
verklighetsfrämmande idealister; det är imperialismens mer eller mindre klart
medvetna propagandister som är verklighetsfrämmande cyniker. I
längden är folkens solidaritet starkare än Moskvas kanonbärande
helikoptrar. Men under den längden kan Moskva hinna genomföra ett
folkmord i Afghanistan. Det måste förhindras.
Det är klart att jag känner en speciell upprördhet inför det falska
försvaret för den ryska imperialismen mot Afghanistan. Jag har rest i
landet. Jag har djup känsla för dess folk och dess kultur. Återigen
upplever jag hur Afghanistans kultur förnekas, Afghanistans historia
kränks; alla de gamla lögnerna om afghansk grymhet och om afghansk
efterblivenhet som britterna använde under sina krig används nu åter
mot afghanerna. Denna gång av ryssarna och deras eftersägare.
Det har till och med förekommit att svenska intellektuella som
kallar sig radikala vägrat uttala sig mot den ryska ockupationen av
Afghanistan med motiveringen att de inte vill försvara ”mullor”.
Argumentet är skamligt. Lika skamligt som att inte vilja uttala sig
mot den tyska ockupationen av Norge för att man inte tyckte om
”kaninerna” och inte ville försvara biskop Berggrav. Men sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
