Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte särskilt starka. Det behövs nämligen ingen folkvilja för att en
bomb kastas. Däremot kan man fråga sig vem som tjänar. När frågan
om Tysklands återupprustning var aktuell började det målas hakkors
på synagogor och judiska gravar skändades ... den gången var den
ryska desinformationstjänsten inblandad. Om det i dag finns
antisemitism i Polen är den mytisk. Polen fördrev ju judarna efter kriget. Då
var där en verklig antisemitism. Nu finns bara något tusental kvar. I
Frankrike tycks mig antisemitismen mindre aktuell nu än någonsin
detta århundrade. Invandrarovilja finns - och utnyttjas på ett otäckt
doriotskt sätt av FKP - men den folkliga antisemitismen är svag. Jag
förstår inte vem som tjänar på att i dag utmåla Frankrike som
antisemitiskt. Den ständiga kopplingen mellan fascism och antisemitism
skymmer de verkliga farorna.
Det görs i dag stor affär av nynazister. Men de är helt obetydliga.
Det görs också stor affär av bombkastare och terrorister. De är något
viktigare. De fungerar destabiliserande. Om det finns någon politisk
höger eller vänster bland dem är svårt att se. Att de på något sätt har
anknytning till utländska - KGB och/eller CIA - och inhemska
makteliter som är intresserade av destabilisering är troligt. Men de är
trots allt sidofenomen som de franska anarkisterna vid sekelskiftet.
Samtycket; fascismen med mänskligt ansikte var den verkliga faran.
Mussolini hade en majoritet bakom sig. Också en majoritet
intellektuella. Också de intellektuella som efter hans fall framträdde som
antifascister. Efter att ha slagit sönder och upplöst arbetarklassens
organisationer tog Hitler över dess medlemmar och stora delar av dess
lägre funktionärer. I Italien maskerade fascismen sig som syndikalism
och i Tyskland maskerade den sig som socialism för att hålla greppet
om stora delar av arbetarklassen. Kanske också där över en majoritet.
Det är följdriktigt att Goebbels i ”det röda Berlin” kunde bli populär
och skapa folksolidaritet under bombkriget 1943/1944. Bresjnev har
säkert en majoritet med sig såväl när han låter invadera Afghanistan
som när dissidenter fängslas ... eller för den skull när han låter den
traditionella ryska antisemitismen hållas.
Att skriva detta är att skriva att det är fullt tänkbart att vi har en
svart framtid. Den ekonomiska världskrisen blir allt djupare. Antalet
”onödiga” miljoner i Tredje världen ökar. Framför oss ligger åratal av
kriser och krig. Fascismen är en tänkbar möjlighet att för lång tid
framåt överbrygga de tillsynes oöverbryggliga motsättningarna.
(Med tanke på debatten i Sverige kanske jag uttryckligen bör
påpeka att jag anser detta den vidrigast möjliga utveckling.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
