Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiljer och skiljer ut och gör skillnad på vad han själv hävdar och vad
han refererar och kräver att få bli bemött endast på vad han verkligen
skrivit ord efter ord.
Några antisemitiska uttalanden har jag inte sett. Man har sagt mig
att han i samband med något arbete om Céline skall ha formulerat sig
antisemitiskt. Men med tanke på hur Céline skrev och hur Faurisson
arbetar skulle jag viija läsa den texten innan jag tog ställning. Det är
möjligt att han har utvecklats eller håller på att utvecklas till antisemit.
Den argumentation som i juni 1980 användes i Les Temps Mödernes
mot Serge Thion av Nadine Fresco och som även förekommit i svensk
debatt och som går ut på att den som börjar ifrågasätta allmänt
accepterade delar av historieskrivningen kring Andra världskriget så
småningom oundvikligen hamnar bland antisemiterna är i viss mån en
självuppfyllande profetia. Rassinier isolerades ut till dess han kanske
faktiskt började tro på en judisk konspiration. Vem vet vart Faurisson
tar vägen? Någon historiematerialist är han ju inte. Om de enda som
står upp för honom blir de grupper som sprider ”Sions vises
protokoll” är det möjligt att det går så också för honom. Om det kan jag inte
uttala mig.
Att diskutera huruvida Sjolochov verkligen själv skrivit Stilla flyter
Don förändrar inte verkets karaktär. Det förblir en litterär
dokumentation av ett historiskt skeende; detsamma gäller en diskussion om
huruvida Anne Franks dagbok är en dokumentärtext eller en
redigerad text. Varken Sovjetunionens offer i det Stora fosterländska
kriget eller folkmordet på europeiska judar gör det berättigat att
undvika diskussion om texternas tillkomst med hänvisning till moralisk
upprördhet.
Om jag skulle gå in på sakinnehållet av vad Faurisson skrivit måste
jag skriva att en del av vad han hävdar är riktigt såvitt jag vet, annat
kan vara riktigt och ytterligare annat tror jag är oriktigt. Men jag finner
det sätt på vilket han behandlats oförsvarligt. Han har fått mycket lite
kritik i sak. Den kritik som förekommit har såvitt jag kunnat se inletts
med tillmälen och svepande allmänna fördömanden för att sedan här
och där ta upp vad han verkligen skrivit. Detta är ett intellektuellt
ohållbart beteende. Även om Faurisson vore den antisemit och fascist
han skälls för finns bara ett sätt att bemöta honom ... liksom andra.
Läsa och kritisera. I hans fall läsa ord för ord lika nära — närsynt —
som han själv.
De franska historiker som i stället förklarat att ingen diskussion kan
tillåtas om det tekniska tillvägagångssättet vid massakrerna och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
