- Project Runeberg -  Skriftställning / 12. Dussinet fullt /
283

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inopportunt att försvara principerna när det gäller en sådan som
professor Faurisson bekräftar - på ett pinsamt övertydligt sätt - min
uppfattning om de europeiska intellektuella: de är andens fnask.

SvD 15-7-1981

Visst kunde vi överleva

Ibland har jag skrivit att vi går mot nederlag. Det har jag skrivit därför
att jag skriver till förnuftiga läsare som kan resonera och väga
argument. Något skäl att skriva taktiskt kan jag inte se. Det är att lura
läsarna eller att behandla läsare som dumma barn. Mer talar för att vi
och vår värld kommer att förintas av supermakterna än vad som talar
för att vi kommer att kunna överleva.

Men jag menar naturligtvis inte att detta nederlag, denna förintelse
är oundviklig på samma sätt som sommaren oundvikligen här i
Sörmland kommer att gå mot höst och löven oundvikligen falla och isarna
oundvikligen lägga sig över sjön framför mig eller att den är oundviklig
på samma sätt som jag själv oundvikligen kommer att dö och att vi alla
en gång oundvikligen är borta och att också det sista minnet av oss
oundvikligen tonar bort. Inte bara vi dör utan även domen över oss
dör såsom domen dött över de män som lagts under rösena
här-bredvid. Längtan efter personlig odödlighet har också alltid tyckts mig
småttig. Swift har skrivit vad som behöver skrivas om struldbrugar.
Men de döda i sina rösen härbred vid lever dock vidare i vårt land. Vi
är deras.

Men de som ligger begravda på Grönland har helt dött. De har
ingenting efter sig. Den världen förintades. Hur kan diskuteras. Men
dog gjorde den. Där har också de döda dött. Även de döda vilkas
namn finns kvar.

Att jag anser det mer troligt att vi och vårt går under än att det
överlever beror inte på något slags mystik om att vår — i betydelsen
nationens eller folkets - livskraft sinat eller något liknande. Sådant är
dumhet och reaktion. Folk och nationer varken åldras eller
degenererar eller blir sjuka. Nationen är inte en biologisk utan en samhällelig
företeelse. Det är lika orimligt att säga att nationen åldrats eller folket
degenererat som det är att säga att nationen fått skäggvårta.

Jag anser det troligt att vi går under av samma skäl som det
grönländska samfundet gick under. Man handlade oförnuftigt. Alltså gick
man mot nederlag. I den meningen är offren alltid sina egna bödlar.
Man bär skuld om man förlorar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:20:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/12/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free