Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den maktkamp mellan supermakterna som oegentligt kallas
avspänning kan utvecklas — och utvecklas då och då! - till livsfarliga
situationer för olika små och mellanstora länder och numera också
forna stormakter.
Det som kallas avspänning är bara en den form i vilken de två
supermakterna för en hänsynslös och rå, ibland blodig och ibland
tillsynes fredlig, ibland öppen och ibland dold, kamp om världsvälde.
Världsvälde är alls inte något sofistikerat; det är makt över energi och
råvaror, kontroll över marknader och teknologi. Ideologin spelar inte
stor roll. När det gäller kampen om makten i Tredje världen utnyttjar
båda supermakterna samma kompradorer och samma arbetslösa
intellektuella. Det officiellt ateistiska Sovjetunionen arbetar hand i
handske med de mörkaste muslimska fundamentalister och det officiellt
demokratiska Förenta Staterna med de brutalaste diktatorer. Det
råder större yttrandefrihet i Förenta Staterna och Sovjetunionen
kanske har bättre sjukvård. Men det är ingen ideologisk kamp.
Det är möjligt att Sovjetunionen kan betecknas som socialistiskt; i
så fall är de stater socialistiska där produktionsmedlen är
församhälle-ligade och betalning sker enligt arbete. I så fall är denna socialism en
ny form av klassvälde; en fåtal sdiktatur besläktad med
militärfeodalis-men. Att överhuvudtaget kalla Sovjetunionen Sovjetunionen är
vilseledande. Det är ingen union av likaberättigade republiker som styrs av
demokratiska råd; Sovjetunionen är det gamla Ryssland som bytt
namn och moderniserats.
Under adertonhundratalet lyckades det svaga men ständigt
expanderande tsaristiska Ryssland att inför många europeiska liberaler
framstå som folkfrihetens och de nationella rörelsernas beskyddare.
Sovjetunionen lyckas nu med samma konststycke. Det är skicklig
propaganda och god diplomati men det inger inte stor respekt för de
europeiska liberalerna. De ryska krigsmålen från första världskriget
sammanfaller med Molotovs förslag till Hitler för att Ryssland skulle
bli en av axelmakterna och med Stalins krav vid Jalta. Allt förblir
detsamma. Stalin som var cynisk stack inte ens under stol med det.
Kriget mot Japan 1945 avtvättade skymfen från tsarens nederlag fyrtio
år tidigare, sade han. Moskvas rättfärdigande för sin invasion av
Afghanistan är en ordrätt upprepning av rättfärdigandet år 1939 för
angreppet mot Finland. Det finns inget krig och ingen invasion;
Sovjetunionen hjälper blott vederbörande regering återställa ordningen i
landet.
Förenta Staternas politik är inte mer idealistisk den. Det kunde vi se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
